Under de senaste 54 timmarna har jag varit med om en MYCKET intressant resa. Tidigt i tisdags morse åkte jag iväg tillsammans med 13 kollegor till en gård 45km utanför Stockholm för att göra en ganska omfattande teambuiding. Målet var att arbeta ihop oss som grupp på ett ganska grundligt sätt.

 

 

Jag är enormt intressrad av människobeteende, hur människor fungerar i grupp och framför allt hur man kan påverka detta. Samtidigt som jag motoiveras av att jobba med och bearbeta frågor inom detta område så har jag full respekt för vad det kräver av mig för att utvecklas rent praktiskt.

 

Vi har haft väldigt intensiva dagar med arbetspass som sträckt sig från åtta till åtta med efterföljande middagar. Till hjälp hade vi två personer som är specialiserade inom området och vägledde oss genom arbetet. Dagarna har fyllts av en massa olika aktiviteter och uppgifter; djupare självpresentationer där man verkligen gått på djupet, olika "lekar" för att påvisa betydelsen/konsekvenser av olika beteenden, reflektionsrundor, feedback etc. Jag har inte bara lärt mig massor om alla mina kollegor utan också om mig själv! 

 

I vanliga fall har jag oftast full koll på vad det är som skall göras och när då vi jobba, jag har full koll på agendan. Under dessa dagar viste vi egentligen bara varför vi var samlade, men inte exakt vad som skulle hända och hur vi skulle bygga upp arbetet. Ovissheten leder till att man konstant är allert och på hugget  - full fokus oavsett vad som skulle göras. Det är nog en av de största orsakerna till varför jag just nu känner mig helt död, men även i och med all tankeverksamhet och alla känslor.

 

 

Samtidigt som jag känner mig "upphängd och nersläppt" så har jag en stor tomhet/ångest/saknad. Tomhet för att bubblan är spräckt, ångest för att allt är över och saknad efter stämningen och personerna. Det är ofta såhär för mig efter upplevelser som varit intensiva, där man kommit in i en stämning och en bubbla som man trivts i. Det tar ett tag innan jag vaknar upp igen. Just nu är känns det som om jag knapt vet vad som hänt, vad det är jag varit med om - jag har tusen tankar i huvudet. Det jag vet är att jag inte kan förklara för min omgivning om upplevelsen, den måste upplevas för att man skall få samma känsla.

 

Jag tog med mig ett nytt favorit citat av min kollega, Jonas: "ett problem är inte ett problem om det inte finns en lösning - finns det ingen lösning så är det uppenbarligen inte underkategorin problem, då är det nåt annat..."

 

 

Skriv en kommentar

Va du e fiiin i håret!!!! Duktiga Carin!!!

Intressant kurs som vänder in och ut på allt.

Kommentera