Mars 2011

Jag har sovit hos LaFamilia på Öfre inatt. Hur mysigt som helst och gulligt att bli väckt av lilla hårbollen Viking i morse. När jag klev ut ur porten, på väg till jobbet, tänkte jag på att jag till och med skulle kunna bo där bland alla brats. Solen sken så fint och det kändes liksom lugnt och trevligt på gatorna. Tills jag hoppade på tuben mot mitt kära Södermalm. Seriöst, ni som pendlar varje dag, en eloge till er. Jag kände mig mest våldtagen av att stå så nära så många okända människor allderles för tidigt på morgonen. Uäk. Idag ska jag vara tungt nöjd över att jag ordnat det så bra för mig. Att kunna gå till jobbet på någon minut är en lyx och man vet ju aldrig hur länge den varar.

 

 

Äsch - satt och kollade igenom lite sommarbilder och konstaterade att jag längtar ganska ordentligt! Fantastiska Hans och jag peppar inför Sonisphere.

 

 

 

Fatta att få ha lite färg i ansiktet - som det är nu så skiftar man ju i blått efter denna vinter... för jävligt!

 

 

haha - blev annars tipsad om en länk som man kan ta till då man känner sig lite nere :)  

 

1. Jag känner mig kär!

 

2. Jag är snorig hela tiden. Hela tiden. Elvan typ, fattar ni?

 

3. Hundbajset från vintern har tinat upp.

 

4. Jag gick till jobbet idag klädd i skinnpaj istället för vinterjacka.

 

5. Shoppingbegäret är ofantligt stort.

 

6. Jag sover som en pensionär och vaknar till första gången redan vid 04.30 varje morgon.

 

7. Mina naglar är mintgröna idag.

 

8. Jag vill grilla korv fast jag inte ens äter korv.

 

9. Filfarna och Milfarna börjar kika fram ur sitt ide.

 

10. Jag tänkte på fästingar häromdagen. Hemska djur.

 

 

Ge mig era vårtecken, känslor och tankar!!

 

 

15 mars - Jag kommer aldrig att glömma själva datumet, men vilket år det var hade jag verkligen ingen koll på!? Det är pinsamt att erkänna men jag fick fråga runt hos diverse medflyttande och familjen för att ta reda på när det egentligen var. 2005 blev svaret! Det var året då jag packade ner mitt liv i Piteå, tog doggen i kopplet, snubben i ryggsäcken och flyttade hit till stan. Grön som en sparris och naiv som bara den. 6 år har passerat på pricken idag alltså. Galet.

 

Luci the Italian dog. Världens bästa hund. Jag saknar honom fortfarande.

 

Då var jag helt säker på att jag skulle bo här i max ett år, om ens det. Det blev ju några fler. Jag känner mig sjukt gammal. Alltså nu menar jag verkligen helt sjukt gammal. Nästan så gammal så att jag överväger att endast umgås med 40 taggare eller äldre framöver för att kunna fortsätta att känna mig ung. Ja, för då är jag ju yngst i alla fall. Alltid något. Jag känner mig gammal för att jag under hela dagen har tänkt på åren som gått och vad jag lyckats ådstakomma under dessa år. Att mina tankar svänger fort är ju ingen nyhet och det har svängt en hel del idag också. Först har jag känt mig stolt över mig själv och allt jag gjort, för att i nästa sekund känna att jag är totalt misslyckad.. för att sedan återigen bli stolt.. Inte vet jag, men jag har sannerligen lärt mig en hel del på 6 år. Om mig själv, om andra människor och om livet. Just nu känner jag mig fortfarande stolt och glad så jag tror jag stannar där för ikväll. För jag tänker trots allt så, att om jag skulle leva om alla år, så hade jag nog gjort precis likadant som jag hittills gjort. Tänka sig!

 

 

 

 

Och DÄR var min kontakt med omvärlden tillbaka!

 

 

Ångesten jag kände i söndags var påtaglig efter att ha blivit av med mobilen i lördags, främst för att jag sällan "slarvar" men också för att det ändå är massor av information på mobil-fan.

Visst, det handlar om materiella ting som kan ersättas, men fortfarande jäkligt ångestfyllt.

 

OCH från och med nu är det slut på detta oändliga "fejsreijpande" - mobilkoderna är bytta!

Sepides inspel i lördags på min FB har tydligen väckt lite frågor; Nej - det är inga kottar på G.