Egentligen fattar jag inte att jag lyckats vara på så bra humör som jag varit idag med tanke på att allt verkligen har jobbat mot... Om det ens skulle ha varit fredagen den 13:e eller måndag så skulle jag ha haft lite förståelse!

 

Dagen började bra, jag körde några timmar jobb hemma för att åka och plocka upp Seppo och Tommy på Arlanda vid 12-rycket - fixade mig i ordning i tid och hoppade i bilen.

 

 

Okej, resan börjar med att jag glömt bort allt jäkla vägarbete och alla avstängda tunnlar/filer...vilket innebär att den "vanliga" vägen till Arlanda inte funkar. Japp - det ledde till att jag var tvungen att köra via centrum i lunchtid, ni kan ju tänka er kö kö och åter KÖ. Tilda fick trampa på gasen lite extra då jag äntligen kom mig ut på E4:an. Väl framme satt jag och gjorde undan lite jobbsamtal - disträ som få körde jag till avgångsterminalen istället för ankomstterminalen. TACK! Det var visserligen helt fantastiskt att få hem det ny gifta paret, så skoj att då jag hoppade av inne i stan vid jobbet så glömde jag jobbdatorn i bilen. Då varken Seppo eller Tomppa hade sina mobiler på så var FB mitt enda hopp.

 

I och med löning på torsdag så brukar dessa dagar vara ganska bråda tider för mig. Okej, visst kan jag erkänna att jag lider av defekten "tidsoptimism" som lever i släkten, men idag är det verkligen nåt annat som jobbat emot mig :) Kring 16-tiden insåg jag att min träningseftermiddag plötsligt förvandlats till ett mindre arbetsläger...jag packade ihop mina grejer på kontoret vid 18-tiden för att fortsätta hemma. Knatade över till Ica Bonden för att inhandla lite middag, gjorde ett pit-stop utanför Zara (kaffe &cigg) och fortsatte hem.

 

 

FANTASTISKT - jag klarade leveransen av lönerna med 23 minuters marginal (23:37pm) trots diverse teknikproblem med VPN-uppkopplingar och annat trams. Det fina i kråksången är att mitt humör av någon anledning hållits på topp...antagligen av insikten om att scenariot till stor del är självförvållat :)

 

 

 

 

Hejsan morsan, hejsan stabben. Hjääälp. Släpp ut mig. Maten är begränsad och mina byxor är på tok för tighta (ändå?). Märkligt.

 

 

Alltså. Mina kollegor undrar om jag har något statement jag vill framföra med att dyka upp på jobbet i en "fängelse-outfit"? Haha jätte kuuuuuuul tycker jag. Jag ska aldrig mer försöka va modern. Det går ju bara åt helvete.

 

Annars då? Jaa, vad ska man säga. Det finns fördelar men en klar nackdel med att leva ett svenssonliv (med en början på veckan bestående av mycket jobb+träning+tråk+vuxengrejjer och med ett slut på veckan som ser ut att bli jätterooooligt) för det gör att man går runt och lever i en enda nedräkning. Fy fan vad boring att längta till slutet på veckan. Vad hände med att göra något roligt på en tisdag!? Jag överväger att byta personlighet, land, vänner, och skaffa dreads.

 

Men först ska jag gå hem och städa och laga mat. Heippa!

 

Godmorgon! Hösten är på ingående och jag har hunnit landa med att vara tillbaks i stan igen. Nästan allt är sig likt. Men ändå inte. För det är bättre nu. Tänka sig så enkelt det kan va! Det enda som behövdes var att sålla. Igen. Lite som en dörrvakt. En ut, för att det ska kunna komma en in. Jag är dålig på att sålla och bra på att ta emot skit. Feg och rädd för att känna saknad efter att jag sorterat, och just nu förvånad över att det bara känns sjukt bra. Fånigt.

 

 

Ni vet, min jobbresa. Den längtar jag till just nu.. För att få en liten vision om hur det kan tänkas se ut där så ville jag förbereda lill-hjärnan min och googlade på lite bilder. Kort och enkelt så skrev jag in ordet "Moseldalen" och hittade en massa mysiga bilder:

 

 

Alltså myyyyyyyyys myyyyyyyyyyyys myyyyyyyyyyys. Jättemys.

 

 

Alltså viiiiiin viiiiiiiiiiiiin viiiiiiiiiiiiiiiin. Viin (på Stockholmska).

 

 

Jag hittade även bilder på en massa fina blommor och söta små golliga hus.

 

Och dethär:

 

l

l

l

l

V

 

 

Tyska (?) män i små små små rosa shorts. Seriöst. Alltså vin, vackra byggnader, och en massa snubbar i shorts. Mäktigt.

Måndag är ju måndag och känslorna är därefter. En vacker dag vill jag leva livet utan att ha koll på dagar och tid. Typ som en liten ökenråtta eller nåt som tittar fram från mitt..ööö typ.. sandhål (eller vars bor dom?) när jag blir hungrig och får sprätt i tassarna och som kryper tillbaks när jag vill chilla igen eller när jag fått skavsår i dom små små små baktassarna efter att ha sökt mat hela dagen. Typ. Fattar ni hur jag menar?

 

SOM TUR ÄR så har jag en grymt rolig vecka framför mig! Eller ja, slutet på den i alla fall. Måndag, tisdag, onsdag ska jag bara träna och vara duktig. Det är ju kanske inte sådär jätteroligt men det är extremt välbehövligt om jag ska undvika att få en taxikropp. På torsdag ska jag lyssna på liveband på Anchor och träffa upp polers som kommer från Götet och sen på fredag morgon åker jag till Moseldalen med jobbet! Där väntar tydligen sol och 30 graders värme på mig. Nice!

 

 Hej då. Re.