Om jag försökt vara klok någon gång tidigare och uttryckt hur jag vill leva. Glöm det. Glöm allt annat skit jag sagt. Såg denna bild hänga på ett kylskåp igår. Jag tyckte texten var cool. Nu har jag verkligen funderat på innebörden av texten, och det är ju exakt så jag vill leva och hoppas att jag lever. Fy fan. Bara jag tänker på livet så får jag en sån härlig kick! Ibland är det bara sådana dagar alltså. Jag är hög på livet. Jag är glad och lycklig och jag lever varje sekund. Livet är hårt och gör ont många gånger, men det är samtidigt så underbart vackert.
Imorse när jag gick till jobbet tänkte jag på min mamma. På att jag saknar henne och på hur underbar hon alltid är. Jag tänkte att jag måste slå henne en signal, nu på en gång, innan jag kommer in på jobbet. Det var morgon, kallt i luften och jag var redan kär i dagen. Löjligt förälskad. Jag plockade upp min mobil för att ringa henne. Precis då ringde hon mig. Telepati. Bandet mellan en mor och en dotter. Vackert.
När jag sedan kom upp till kontoret fick jag veta att en kollega till mig förlorat sin mor. Jag blev tom och stum och den enda färgen jag kunde se var svart. Kontrast. Jag bestämde mig för att skicka henne ett mail och beklaga sorgen. Där satt jag vid mitt skrivbord med ett svidande hjärta och visste inte vad jag skulle skriva. Jag tänkte på hur det var för mig. Hur det känns. Hur det är att ha ett svart hål i sitt hjärta. Hur det är att förlora en förälder. Jag kunde inte skriva annat än sanningen till henne. Men jag skrev också till henne att jag nu vet vad det vackraste som finns är. Och det är Minnen.
Nu packar jag ihop här på jobbet och beger mig ut i det härliga vädret. Jag är glad över att jag känner, det är fantastiskt att ha känslor. Jag ska möta upp mina vackra vänner. Tillsammans ska vi skapa minnen <3
