Igår var det arbete som gällde för min del, sen åkte jag hem och vilade lite och på kvällen blev jag inringd till fröken Luttu och Herr Gardek på middag och spelkväll. Vi var bara fyra stycken så vi bestämde oss för att spela tjejer mot killar..

 

 

 

 

Spelet hette "Med andra ord" och var grymt skoj! Spela det om ni inte redan gjort det, jag lovar det kan bli sjukt kul när man är stressad och ska försöka förklara vissa ord. Såklart så dominerade jag och Jennie och vann LÄTT över grabbarna : )

 

Nu ska jag bege mig ut på söndagsäventyr mot Sickla för en lunch, och kanske avsluta det med en fika med brudarna. Skönt söndagshäng helt enkelt. Inga konstigheter.

 

 

...vad mysigt man kan ha med fina vänner, det blev en fredag med guldkant - lite shopping, en afterwork, tortillas osv...

 

 

Flickan med de nya skorna, the one and only Heidi!

 

...glada Seppo

 

hoppsan...en ny ring, hur hamnade den där?

 

 

Idag mår man som man förtjänar...frisk luft, kaffe och mat skall väl nog råda bot på eventuell ågren :)

 

Igårkväll på Sofo-Night så snicksnackade jag och Johanna lite om musik. Vi kom fram till att det är den gamla raka hårda rocken som vi båda gillar bäst. Jag är dålig på nya band. Typ helt värdelös. Lyssnar sällan på radio och hänger inte alls med egentligen. Men jag har ju inget behov av det, jag har hittat mina pärlor som jag kan lyssna på om och om igen. Idag har ju verkligen vart en sån dag. Musiken och jag. Jaa, vad vore livet utan musik av Ozzy, AC/DC, Maiden och så vidare.. Trots min inskränkta musiksmak så tog jag hennes råd och kollade upp ett band som heter Bullet. Okej, vääääärdens AC/DC ripoff på typ allt. Sång, musik, stil, you name it.

 

Men dra ballen i grus, jag gillar det!! Som fan!!

 

 

Jag blir så laddad av sån här musik! DET är partymusik för mig! Nu är kära Jennie på väg hit, och tur är väl det för jag som precis blev så himla Jenniesjuk idag : )

 

 

Vi ska äta lite tacosgratäng och ta oss ett glas vin och sen vet man aldrig vad som händer, och fötter, och fingrar och tår : )

 

 

Hittills har jag spenderat min dag med mig själv. Herreguud vad fruktansvärt underbart det har varit. Vi hänger så sällan jag och min själ. Jag har knappt pratat med någon, förutom ett par söta flickor jag känner som jag träffade tidigare under en promenad jag tog i förmiddags. Vädret har ju vart helt strålande, höst, kallt i luften men ändå soligt och otroligt vackra färger ute i naturen..

 

 

Jag har promenerat, trixat lite hemma, filosoferat på livet och lyssnat på hårdrock hela dagen lång. Druckit kaffe, funderat, analyserat och kommit fram till mycket kloka saker. Jag har nog inte insett hur mycket jag saknat mig själv. En klok vän sa en gång till mig att han ibland får frågan om han inte känner sig ensam ibland? Han svarade då att han inte är ensam, han är för sig själv. Det behöver jag vara oftare, för mig själv.

 

 

I ett annat liv, i en annan tid hade jag lika gärna kunnat bo mitt i skogen. Helt för mig själv. Och trivts minst lika bra, om inte bättre, än mitt i smeten på Södermalm i sveriges huvudstad. Mitt liv som det är nu ger mig inte mycket utrymme till att vara för mig själv, men det är ju klart att jag ju valt att ha det såhär. Alltid något på gång och fullt med fina vänner omkring mig. Och det är jag tacksam över för det måste vara hemskt att vara ensam om man inte valt det själv. En annan sak jag är jäkligt tacksam över är hur roligt jag har det. Det slog mig idag att jag inte kan minnas när jag sist hade en period då jag gick runt och funderade på att livet var tråkigt, det händer ingenting, eller att jag är less på mitt jobb, bla bla bla. Ni vet såna vanliga tankar man kan ha. Vem är det som förtjänar ett stort TACK av mig? Mina vänner, jag själv, mitt öde?

 

Nu ska jag fortsätta ösa musik och njuta av mitt eget sällskap!

 

 

 

Idag såg jag på klockan många gånger under dagen. Tyvärr var det inte med samma känsla som då jag jobbade på ALKO (finska Systembolaget) en måndagsförmiddag under min studietid, då 10 minuter kändes som ett år. Nej, idag handlade det snarare om att jag inte hann med.

 

Jag vet att jag inte kommer att hinna med allt på jobbet som jag hade önskat denna vecka och jag vet att den här helgen kommer att gå alldeles för fort i och med att jag har Wolffen på besök. Samtidigt går tiden alltid långsamt då jag diskar, viker tvätt eller väntar på att tunnelbanan skall komma. Varför kan det ALDRIG fungera i proportion till hur roligt det är eller hur man vill att det skall vara?

 

Fan, jag hatar tid...den sku ha fått stanna den där sista kvällen på Hulsfredsfestivalens efterfest 2009, eller sekunden då jag somnar om efter att jag tryckt på "snoooz" på morgnarna för femte gången...*dämit*!