Upyours!

Det kan man tro att jag haft, men icke! Nätet har vart mitt stora problem samt att jag haft mitt ass fullt med en massa saker kallat livet : )

Hur som helst så har jag haft en helt underbar helg med mina kära vänner! En sötnos som nu flyttat till Finland, åååå vad jag kommer att sakna dig Sara, men jag kommer snart på besök!!  Och så besök av kära Löpare som åtminstone bor i sverige men i norr. Det har vart väldigt händelserikt, blött, och lerigt kan man lugnt säga.. Och man kan lätt konstatera att ALLT kan hända i Stockholm, se bara här:

Löpare och Gers. Herranjomala!!

Ku Klux Klan typ.

Jooo micket folk..

Vi råkade röja så mycket så vi kraschade ett bord!!

Coola snubbar : )

Mogen lerfest. Jättemogen.

Jag och Looping på "efterfestivalmat"

Jag och min älskade Sara!! Jag saknar dig redan!!!

Wohoo, inser nu när jag laddar upp de enda bilderna jag har att jag typ är med på alla. Oh shit. Jag har fått hybris. Fi fan. Tipiskt mig.

Nå niin, nu har jag nät i alla fall och ska blogga skiten ur er under veckan!!

Första arbetsdagen avklarad för HT 2010 - känndes riktigt bra!

Jag tycker faktiskt riktigt mycket om alla våra 4 årstider, jag skulle aldrig byta ut någon av dem...nä fy sjutton...nu är jag e trött på solen, värmen, fukten och fram för allt att gå omkring barfota med konstant smutsiga fötter YÄK!

Nä nu räcker det - så skönt med att mörkret börjar inta Stockholm på kvällarna

HAH! Nu är det bara att blicka framåt - 19 veckor kvar till jul....jipppiiiii!

Fatta man kommer knapt ens att hinna blinka så är man försenad med julklappsinköpen i år igen ;)

Haha...Jennie, Zara och Seppo brukar slå till mig då jag pratar såhär, de blir alltid så jäkla stressade...men det stämmer ju, vi måste snart boka Åre-resan innan allt är uppbokat!

Jag försökte höra med tjejerna om vi skulle ordna någon rolig nyårsresa och boka någon mysig stuga uppe i fjällen..detta var innan jag gick på semestern, men det enda jag fick var himlande ögon och suckningar ;)

VÄLKOMMEN KÄRA HÖST!

Hur coolt är inte dethär egentligen? Jo jag vet, det är sjukt nice.

Nu ska jag bara jobba jobba jooooobba i några timmar sen jäklar är det festival för hela slanten och garantivarma hela natten lång! Problemet är väl bara hur man ska hitta Tilda och co som redan är där? Och alla andra hundra man känner som ska dit typ. Jaja, nån lär man väl stöta på ifall mobilerna inte funkar eller så. Eller även om dom funkar så vad ska man säga? "Du jag står här bland alla andra vid scenen typ". Jahaa för då hittar man ju varann direkt. Not.

Det här har man längtat efter länge nu. Och framförallt att trängas med 43 TUSEN andra männsikor : ) Det kan inte bli annat än succe!

...igår var jag på Grönalund och lyssnade på The Cult...mycket bra!

Ikväll blir det hårdrock för hela slanten...

OJ OJ VAD KUL DET SKALL BLI!

Imorse vaknade jag pigg och glad och utvilad och startade dagen med en fika med härliga Viktor. Vi surrade om livet och Sonisphere festivalen som är imorgon och det var en skön start på dagen. Viktor är alltid så klok och snäll och det borde helt klart finnas fler av honom här på planeten. När vi skildes åt så började jag tänka på livet och på när man egentligen är vuxen?

Att jag har ett stort kompisgäng kan väl ingen ha missat, och det kan man inte vara annat än sjukt glad över! Det finns alltid någon att ringa eller ta en kopp kaffe med, alltid någon som är sugen på att hitta på något skoj eller slappa framför en film. Vi är ju nästan alla i samma ålder och närmar oss trettio nu, så sakta men säkert börjar man inse att vi nu faktiskt blir äldre.. Det innebär ju en del förändringar och tillökningar. Först kom fina prince Vince, första babyn i gänget : ) Och nu har vi även ett nyförlovat par i gänget och med det så innebär det att det blir bröllop nästa sommar!! Hur härligt är inte det?!!

Ni får inte massuppfitta mig nu, jag är sjukt glad för mina älskade vänner. Men själv så känner jag mig som typ 19, eller okej 21. Men det är jag ju verkligen inte. Vad fan hände med tiden? Ja det kan man ju undra? Jag vet i alla fall att jag inte kommer att vara 40 år och tänka ”om jag ändå skulle gjort det, och det, och det..” Jag lär ju sitta och minnas hur sjukt galet och roligt och härligt mitt liv vart. Frågan är ju bara: Exakt hur länge man får leva som Pippi Långstump innan man måste skärpa sig?

Visst fan kan jag väl tänka mig att trycka ut en och annan kotte så småningom och såklart vill jag ju också ha en man att dela livet med. Men kan man liksom kombinera lite? Kan man vara mamma och fortfarande sova med fötterna på huvudkudden och äta chips till frukost?