Fan att helgerna går så fort. Jag har haft det helt loveley med mina kära under hela helgen. Det är väl just det, att det nu har tagit slut. Separationsångest, för mycket tankar, och så kemångesten också förståss. Idag är det Sören Kierkegaard och jag.
Jag kom att tänka på kloka Sören och ett citat av honom som jag bloggat om tidigare: "Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv." Det är lätt att vara kaxig ibland men idag kan jag lugnt säga att jag isåfall har förlorat mig själv. Det är söndag och jag är liten och feg. Jag bangar ur. Det tär och idag är jag lättpåverkad som en fjortis.
Subjektiviteten är sanningen. Tacksamhet är tillfredställande. Jag är otroligt tacksam över att jag har dom finaste vännerna på planeten som förgyller mitt liv gång på gång. Ni vet vilka ni är.
Nu ska jag gosa med Brunken och sen ska jag diska europas största diskberg. Hurra för söndagar, är dom inte otroligt underbara!!?
