Recension av Gröna Lund – av Katarina D.

Nej.
Kö, stress, skrik, tråkiga åkattraktioner. När jag var 11 år gammal plus minus, så var grönan Nirvana. Nu är det helvetet.
Ni vet den där personen som står stadigt på sina ben, fötterna fastklistrade i marken, personen som håller i allas jackor och väskor medans alla andra åker runt på alla attraktioner. Jo den personen är jag. Med åren har jag dessutom blivit en jävla fegis, bara jag råkar få en 1 millimeters lutning åt något håll så blir jag illamående.
Annars är alla spel jobbiga och hysteriska.
Maten vill jag inte gå in på.

Konserter säger du. Asså, om det fanns ett bra fungerande system så sure, why not. Annars är det sanslöst hysteri för absolut ingenting.

Och ja, jag har varit på ett par tivolin runt om i världen (okey då, typ 4) men det fanns alltid något intressant för de fega-markfasta individer (it´s not a choice)