“Maten är äcklig, personalen otrevlig och inredningen ful.” Så väljer Expressen Kultur att rubriksätta sin senaste krogrecension i en spalt de kallar Krogkultur och som kommer ut varje fredag. Med motorsågen i högsta hugg går skribenten Valerie Kyeyune Backström loss och 850 ord senare ska det inte finnas mycket tvivel kvar för läsaren: det här måste vara Stockholms sämsta restaurang.
Det var säkerligen många telefoner som lös upp på fredagsmorgonen när länken till Expressens senaste krogrecension delades friskt bland folk både i och utanför krogbranschen. Min notis kom redan 08:02 med tre emojis: 🪚🪚🪚. Det är något fascinerande med totala överkörningar där någons hårda arbete, eller kanske livsverk, ska sågas vid fotknölarna. Kyeyune Backström är bra på detta. Det är inte länge sedan jag läste hennes recension av Stadsteaterns nya uppsättning av “Hamlet” med samma fascination. Båda gångerna har jag dock lämnats med en tomhet och undrat: var det där verkligen nödvändigt? Kyeyune Backströms recension är bitvis onyanserad och ibland rentav felaktig, så jag undrar om syftet med recensionen verkligen är att informera läsarna eller om den är skribentens sätt att få utlopp för något annat.
Kyeyune Backström är inte nöjd med någonting. Till och med första anblick får henne att rygga tillbaka: restaurangen tycks tillåta både mössbeklädda gäster och hundar inomhus. Det svala välkomnandet från personalen gör inte saken bättre och när snacks- och förrätter serveras beskrivs en av dem som “en sur uppstötning.” Ostmackan hade fått för många droppar vinäger över sig. Varmrätterna får högre betyg med positivt laddade ord som “utsökt”, “goda” och “okej” men de faller dock på målsnöret när pepparrotsröran visar sig vara för “sliskig” och blomkålslådan för “mojsig.” Sammantaget slår Kyeyune Backströms fast vad maten är i grunden: äcklig.
Under tiden som Kyeyune Backström och hennes sällskap äter äcklig mat blir de också i princip ignorerade av den otrevliga personalen. En stor del av kvällen ägnades åt att försöka få kontakt med den otrevliga personalen som istället tycktes prioritera andra sällskap. Kanske sällskap med mössa och hund inomhus? Skämt åsido så är detta faktiskt något jag själv upplevt på samma krog. Vid mitt första besök var känslan att både Josefin Jinders och Frasse Levinssons bord konstant fick uppmärksamhet medan jag och mitt sällskap flera gånger satt med tomma glas någon minut för länge. En sådan upplevelse drar helt klart ner totalbetyget. Jag valde den gången att ha en del överseende då krogen var relativt ny och jag har även förståelse för att bekanta ansikten sticker ut mer än mitt för en stressad servispersonal i en fullsatt matsal. Jag tror inte att restaurangen har som policy att med flit ge vissa sällskap en sämre serviceupplevelse, även om den såklart kan upplevas som rubriken lyder: otrevlig.
När man äter äcklig mat och känner sig ignorerad av den otrevliga personalen är det inte konstigt att blicken börjar vandra mot rubrikens tredje ämne: inredningen. Den är ful. Konsten hänger för nära taket, inredningen är för kal och toaletten är målad i hipsterfärger(?). Här behövs inte utrymme för nyans eller tycke och smak då Kyeyune Backström ju även är konstkritiker, så summerat behöver vi bara ett ord: ful.
Jag är mycket mer bevandrad inom krogar än vad jag är när det kommer till teater, så denna recension påverkar mig mer än den om “Hamlet.” Jag har inte bara skrivit över 500 kortare krogrecensioner som privatperson, utan läser tusentals av dem i min yrkesroll varje år. Ibland stöter man på recensioner där man känner att skribenten låter en del av upplevelsen gå ut över hela. Oftast är det just en dålig serviceupplevelse som kan dra allt med sig ner i avgrunden: maten blir äcklig, inredningen ful och till och med andra gäster och deras husdjur ska få sig en släng av sleven. Dessa recensioner är dock oftast skrivna av privatpersoner i affekt och inte av en redaktör på en av landets största kultursidor.
Jag kan inte släppa känslan av att den upplevt orättvisa servicen i det här fallet genomsyrat allt från rubrik till sista skiljetecken. Utgör recensionen verkligen ett ärligt försök att informera Stockholms krogbesökare, eller handlar det om ett skickligt sätt av Kyeyune Backström att få personlig upprättelse och samtidigt förstärka redan etablerade fördomar om ett Södermalm fyllt av ängslighet, sotarmössor och hundar på krogen? Magkänslan säger att recensionen inte har för syfte att ge läsarna en initierad inblick i ett krogbesök, utan snarare för att de ska ha något snaskigt att läsa inför helgen och för att generera klick till arbetsgivaren. Vem gillar inte när ett gäng trendiga Södermalmsbor med mössa inomhus tas ned ett snäpp eller två? Klick.
Recensionen är numera den enda av Expressen Krogkulturs publiceringar som är låst bakom betalvägg, så om man som krogintresserad vill bilda sig en uppfattning om restaurangen så måste man betala för sig. Gör man inte det får man nöja sig med restaurangens namn och allt man tydligen behöver veta: maten är äcklig, personalen otrevlig och inredningen ful. Ett osmakligt sätt att som stor medieaktör kapitalisera på att fullkomligt krossa en betydligt mindre, men för vissa onekligen provocerande, restaurangaktör.
Expressens krogsatsning är varken bra krog- eller kulturjournalistik. Den är motsvarigheten till killen i klassen som “skämtade” genom att slå folk på axeln; varken roligt eller kreativt.
Fredrik Jungstedt är anställd och medgrundare på Thatsup och jobbar till vardags som CTO. Texten representerar hans åsikter som privatperson och utgör inte Thatsups officiella åsikt.
Övriga funderingar
Anses varmrätter mellan 220-290 kr verkligen dyrt för en “utsökt” rostbiff? Personligen får jag inte ihop hur krogar går runt när inte ens 300 kr ska gå till personal, hyra, el, vatten, räntor och råvaror. Kyeyune Backström fastställer att det minsann är gratis hos mor- eller farföräldrarna och deras verksamhet verkar ju gå runt? På samma sätt kan man istället för att betala Expressen för Kyeyune Backströms krogrecensioner fråga mor- eller farföräldrarna vad de tycker om Stockholms restaurangutbud.
Lika frågande blir jag av påståendet att ölen är dyr. Tidningen Mitt i gjorde nyligen en ambitiös undersökning bland 108 krogar och vad de har för ölpriser. Den aktuella krogen hade placerat sig på plats 45 av 108. Under genomsnittet, prismässigt.
Mäts kvaliteten på en pub i antal öl de erbjuder? Kyeyune Backström ifrågasätter att den aktuella restaurangen kallar sig “pub” men bara serverar tre ölsorter. Jag visste inte att det var en materialsport.
Ska mössor och hundar förbjudas på krogen? Här vet jag inte om jag som Södermalmsbo, mössbärare och hundälskare tar det personligt, eller om jag bara blir provocerad av att Kyeyune Backström använder samma troper som kändes gamla redan för åtta år sedan, för att vidare sparka på den redan liggande Södermalmskrogen. Det enda som saknas är någon surdegsreferens.
Toaletten saknade tydligen värmeelement och var lortig vid det aktuella besöket och Kyeyune Backström proklamerar att “inte ens på de billiga ölsjappen i kvarteret omkring tillåts sådant slarv.” Till synes omedveten om att en av Stockholms mest kända sunkhakstoaletter ligger i samma kvarter. Ett besök där hade troligen fått henne att ändra den formuleringen.
Vi på Thatsup har som företag haft som ledord sedan 2008 att fokusera på det positiva. Vi rekommenderar, vi avråder inte. Det finns såklart utrymme för båda aspekterna men då måste man nyansera och väga in effekterna av det man skriver. Expressen Krogkultur hade troligtvis aldrig gått in med sågen på en av de syltor de jämför den aktuella restaurangen med. Det hade ju bara varit taskigt. Men eftersom de känner att den här krogen har högre svansföring än de närliggande syltorna så ska de krossas, eller åtminstone få höra att de inte är mer än just en sylta. Ovärdigt om man vill tas på allvar som krogguide.