När Robert “Boban” Rudinski återvänder till Åsögatan med en tredje krog är det med nya ambitioner. Efter succéer som Lo Scudetto och La Vecchia Signora är det nu Tripletta, en modern italiensk kvarterskrog, som har slagit upp dörrarna.
Robert “Boban” Rudinski har nu flyttat in med Tripletta på Åsögatan 163 tillsammans med köksmästaren Joakim “Jocke” Lund, barnen Bella och Alex Rudinski samt delägaren Joachim Choukri och hans dotter Irma. Efter ett par provmiddagar öppnade de officiellt den 22 augusti i år.
– För mig var det ju som att komma hem, och för Bella och Alex också. De är uppväxta här i backen och har lekt med korkar sedan de var små, säger Robert Rudinski.
Från Lo Scudetto till Tripletta
När Robert Rudinski och Torben Cederlöf öppnade Lo Scudetto 1999 i lokalerna var området långt ifrån den krogdestination det är idag.
– Åsögatan på den tiden var en ganska gömd plats, det var inte så mycket som hände här. Men när vi väl öppnade tog det tre dagar så hade vi fullbokat och hade fått recension i både Expressen och Aftonbladet. Då bara flög det. Vi blev typ den mest hajpade italienaren i stan och hade fullbokat i sex år.
För Robert har Italien alltid känts nära. Hans morfar är kroat, mormor var från Budapest och han har sommarhus i Kroatien. Dessutom hade parhästen Torben lagat mycket italienskt tidigare.
Med Lo Scudetto satte krögarduon ribban för italienska krogar i Stockholm, men Rudinski har alltid velat gå sin egen väg.
– Jag har aldrig försökt efterlikna något, utan velat göra saker på mitt eget sätt, och ofta blivit kopierad.
Lo Scudetto låg på Åsögatan fram till 2005. Därefter flyttade krogen till Karlaplan, men Robert klev av efter två år. Han längtade tillbaka till Södermalm – och det blev en flytt. Mellan 2009 och 2014 drev han La Vecchia Signora på Åsögatan 163 tillsammans med Theodor Siesage som kom från ett stjärnkrogsjobb i London. Namnet betyder “den gamla damen” och är smeknamnet på fotbollslaget Robert håller på, Juventus.
Där var han kvar till 2014, då krogen togs över av nya ägare. Tio år senare drev Robert Borasco vid Tjärhovsplan när telefonen började ringa.
– När lokalen på Åsögatan blev till salu för ett och ett halvt år sedan så försökte folk ringa till mig och säga att vafan, du måste köpa tillbaka krogen. För mig var det ett big no-no. Det är så lätt att misslyckas. Det är som att gå tillbaka till en gammal kärlek, det blir oftast inte bra, säger Robert.
Att våga börja om
Trots sin tvekan gick Robert och tittade på lokalen tillsammans med Jocke, Bella och Alex och till slut bestämde de sig för att slå till. Joachim Choukri gick in som delägare och hans dotter Irma Hasselström anställdes som servitris.
– Det var lockande, men samtidigt läskigt. På Lo Scudettos och La Vecchia Signoras tid så var det alltid fullt. Men tiderna har ju förändrats ganska mycket i vår värld efter corona, det är inte lika enkelt.
Så småningom tog Tripletta form. Robert och Jocke åkte till Neapel för att få känslan av Syditalien; Norditalien hade de redan koll på. De började skissa på rätter och Roberts goda vän och samarbetspartner, den grafiska designern Peter Herrmann, började spåna på en grafisk profil. Ett namn skulle krogen också få.
– Tripletta var det jag och Peter Herrmann som kom på var ett bra namn. Det är tredje gången för mig i lokalen och det har också lite med fotboll att göra eftersom tripletta betyder hattrick, säger Robert.
Duon har jobbat tillsammans sedan 2011 med krogar som Borasco, Bar Central, Tjoget och Positano. På Tripletta syns Peter Herrmanns verk överallt – på gnuggisar, sockerpaket, glasunderlägg och menyer. Skylten är också Peters idé.
– Han har lyckats fruktansvärt bra den här gången också, säger Robert.
Vill täcka hela Italien
I augusti stod Tripletta klar, en modern, italiensk kvarterskrog med säsongsbetonad mat från hela Italien. Efter 27 år i branschen har Robert samlat på sig producenter och importörer som han tycker om och litar på och delar av menyn byts ut varje vecka.
– Just nu har vi haft kaninen som en sharingrätt i två veckor, det känns väldigt Tripletta att ha en rätt som två kan dela på. Vi har fyra förrätter, fyra pastor, fyra varmrätter, fyra desserter och lite tillbehör. Så blir menyn inte för stor och så kan man byta ofta.
Filosofin är tydlig: råvaran ska stå i centrum.
– Vi vill göra mer bondmat än fine dining. Vi försöker komma från det där att purea och montera ner saker, vi vill jobba med råvaran och att den ska lysa. Är det en bra kalvbit så ska den få vara det. Samma sak med allt annat, fisk, pasta och grönsaker.
En institution på Söder
Roberts dotter Bella sköter bar och matsal, sonen Alex är kock.
– Jag har en 12-åring och en 10-åring också som gärna vill hjälpa till, men de får inte. Eller jo, de viker servetter ibland och hjälper Alex att baka pasta. De hade nog hellre varit här än i skolan, säger Robert.
Tillsammans med resten av gänget på restaurangen vill Robert skapa en kvarterskrog med fokus på kvalitet och miljö.
– Jag brukar alltid säga att man inte ska känna någonting när man är på restaurang. När allt ligger i harmoni, då känner du inte någonting.
Han får mothugg av dottern Bella.
– Ska man inte känna någonting? Ska man inte känna att det är trevligt, undrar hon bakom bardisken.
– Nä, man ska inte känna någonting. Man ska vara i en lokal där det är perfekt ljus, perfekt doft, perfekt temperatur, maten är god, servicen är bra, man får bra kaffe som avslutning och en bra fördrink som fördrink. Om allt sitter känner man inte så mycket, säger Robert.
– Det är ju tråkigt, tycker Bella, som får visst medhåll av Robert:
– Man ska känna att det har varit som att ha varit hemma hos någon. Man ska ha en varm känsla i kroppen när man lämnar, säger han.
Om du får drömma, vad hoppas du att Tripletta ska bli?
– Som den alltid har varit, en italiensk institution.