Vi lever i människans tidsålder, antropocen. Vår eviga kamp att tukta naturen har förändrat stora delar av jorden till oigenkännlighet. Med modern teknologi och vetenskapliga framsteg har vi på många sätt frigjort oss från naturen. Men det är bräckligt. Vi kan fortfarande inte skydda oss mot kraftigt väder, jordbävningar och stigande temperaturer. All förändring är dock inte försämring. Vi har förädlat vår omgivning, vissa miljöer kräver omvårdnad för att frodas. Vandringen bort från naturen mot kulturen har följts av en återvandring. Från upplysningskritiken formulerad av Rousseau, via Thoreaus civilisationskritik i Walden till dagens uppsving för fjällvandring och fenomen som “skogsbad” och “jordning”.
Tillgången till naturen har samtidigt blivit en klassfråga. Allemansrätten är inte för alla. Svenska turistföreningen och SCB har i rapporter visat att det främst är medelklassen som tar sig ut i naturen. Om vi har fjärmat oss från naturen, så vet många inte hur de ska närma sig den. Behöver vi naturen idag? Föregår naturen kulturen eller tvärtom? Är det en politisk fråga? Välkomna till höstens sista Klubb Apollo. Författaren Aase Berg möter journalisten PM Nilsson i ett samtal om människans relation till naturen.