Att gå på Frantzén är något annat än jag tidigare upplevt. Från sekunden man ringer på klockan nere på gatan för att komma in till man kommit ut igen.
Det är som att åka in i en kapsel och besöka en sagovärld där magiska väsen trollat med varendaste tugga. Inget är lämnat åt slumpen.
När vi kliver in i hallen och blir väl mottagna av personal som är, precis som oss, helt vanliga människor med en faiblesse för mat och vin.
De skickar in oss i hissen, som dundrar uppåt i det omsorgsfullt inredda town house som är Björn Frantzéns magiska värld. I hissen börjar lamporna ändra färg och det spelas Metallica, vi tittar på varandra jag och min älskade och fnittrar med pirrande magar.
Loungen vi hälsas välkomna in i är ljuvlig, det doftar hemifrån från den sprakande brasan, och från det öppna köket där canapéerna vi snart ska få tillreds omsorgsfullt. Vi får välja champagne från en vagn och serveras med perfekt mellanrum små smakbitar med allt från ankäggöra till löjrom och macaron med vispad anklever. Vi bjuds in till att komma fram och se på dagens råvaror med en genomarbetat presentation. Berättelser om hur caviaren vi ska få till torsken valts ut och den levande blåhummern från Norge.
Sen får vi gå på en rundvandring, besöka köket och hälsa på kockarna. Gå in i vinrummet och känna på flaskorna som kostar mer än jag tjänar ett vanligt kvartal.
In kommer vi i restaurangen, och får hälsa på de magiska väsen som är kvällens personal. Vi får höra om den svenska björken i brasan över den grill som sker över öppen eld. Vi kommer att få se allt tillagas, vi får sitta mitt i skådespelet. Stolarna dras ut och allt som serveras är som att någon en älskar kramar en varmt. Varendaste tugga sprakar och smakar bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig mat.
Vinets perfekta matchning lägger sig som ett hölje av silke i gommen.
Sen kommer den in, den fattiga riddaren, som är det mest magnifika jag ätit. En perfekt krispig riddare, som toppas med en parmesankräm, små droppar balsamico ovanpå och sen hyvlas en blomma av färsk hösttryffel över. När jag tar första tuggan, känner först krispet, sen det mjuka och sist umamin fylla alla mina sinnen börjar jag gråta. Det är så gott.
När vi till sist avslutar i restaurangen och får gå upp till loungen igen, serveras vi en extra dessert av buffelmjölksglass, sen kommer godisvagnen. Hembakat godis med pistagemacarons, hjortrongele, praliner och små äppelpajer, inte större än en tumnagel. I hissen ner spelas The final countdown
Frantzéns sagovärld är som att besöka Kalle och Chokladfabriken för vuxna, det är för bra för att vara sant och det slår alla högt ställda förväntningar. Jag tror egentligen inte att vi förtjänar Frantzén, det är för bra för den här världen, man jag är glad att de inte vet det än.
Att gå på Frantzén är något annat än jag tidigare upplevt. Från sekunden man ringer på klockan nere på gatan för att komma in till man kommit ut igen.
Det är som att åka in i en kapsel och besöka en sagovärld där...
