Recension av Starbucks Götgatan – av Robert L.

Mitt nyårslöfte 2003 var "aldrig mer Starbucks" (jag bodde i Australien då), vilket jag hållit, förutom när ex-fruns familj ville bjuda på en kaffe i San Salvador 2011.

Nu övertalade en vän mig att gå hit, eftersom restaurangen vi varit på hade en trasig maskin, och... tja...

Stället är ju inte så gammalt, men redan slitet (min fåtölj höll på att ramla ihop).

Kaffet, trots allt huvudsaken, var über-beskt/bittert och lite så där robustabränt.

Eftersom deras maskiner är (halv?)-automatiska så antar jag att det är så deras dubbla espresson ska vara.