Recension av Bitza – av Charlotte A.
En mörk, ösregning och ännu tröttare tisdagskväll - det kräver sin icke-hembakade pizza!
Innan besöket hade jag både läst och sett mycket av vad Bitza erbjuder och jag vågar säga att det föreligger en liten hype om det relativt nyöppnade stället på sociala medier. Jag var i alla fall supertaggad på att sätta tänderna i en pizza!
De erbjuder inte den mest generösa menyn med totalt fem olika pizzor, en sallad och ett gäng side orders som bytts ut med jämna mellanrum. Men givetvis är en begränsad meny automatiskt ingenting dåligt utan snarare tvärtom och jag tänkte att de säkert lagt ner sin kropp och själ i maten - men visst ökar kraven. Annars fördelaktigt för personer med beslutsångest, som jag. De bakar palestinska pizzor på italiensk botten och ett koncept som påminner om meze fast på pizza, någonting som tilltalar mig då jag inte är den som väljer pizza i första taget utan just meze. Alkoholmenyn är inte heller något att skryta med men det fanns ett par viner som jag förmodar att de valt ut med omsorg för att matcha matens smaker. Av det franska Languedoc att döma så tror jag den hade passat utmärkt till det kryddiga köften som finns på en pizza. Körde dock alkoholfritt denna kvällen då jag var på bristningsgränsen till trötthet.
Lokalen utstrålade värme, kände diket att ”det här kommer bli mysigt” och den största anledningen till det var den oranga och dova ljussättning, det stora trädet som stod i mitten av lokalen och ljudvolymen som var relativt låg på grund av få gäster. Fattades bara en öppen brasa och jag hade varit hemma, men hur mycket ska jag kräva av en pizzeria, haha.
Vi var tre stycken som valde att dela på tre otroligt snygga och aptitretande pizzor med en pizzadeg som var mycket god, kanske i det knaprigaste laget ute i kanterna men jag uppskakade lättheten och smaken av brödet i munnen. Det VÄRSTA jag vet är när pizza dryper av fett, så hellre en lite torrare känsla än fet, saknades dock mer sås till pizzorna. Kanske skulle vi såhär i efterhand beställt in en paprika/vitsås vid sidan för detta ändamål. Lätt att vara efterklok… när har sås förstört en maträtt liksom?
Pizzorna…
”MARGARITZA” som påminner om en klassisk margherita med tomatsås, lök, paprika men nu med za’atar och akkawiost som helt klart satte en ny touch på pizzan, min favorit för kvällen och ett praktexemplar på när less is more.
”SHAWARMA BITZA” med samma grund som den första toppad med kryddad lammentrecote, fefferoni och och tre olika såser, en god pizza men saknade sting och som utlovas ”krydda”, ska det va krydda så ska det va. Något intetsägande men fefferonin räddade helt klart hela anrättningen.
Och kvällens sista ”MUSSAKHA” med kyckling, sumackryddad schalottenlök, nötter och persilja och tyvärr smakade denna bränd lök och det kändes som att det enbart låg lök på hela pizzan. Kycklingen var också halvtorr och kvalar därför in på min ”top 5 sämsta pizzor jag ätit”. Men låt er inte luras för jag äter mycket sällan pizza så den kanske är bra… men inte i min smak.
Kan nog tala för allihopa och vi blev mätta, en doggy bag åkte med hem och fantastiskt av personalen att ställa frågan om någon ville ha med sig resten hem. Av det lilla vi var i kontakt med personalen var den trevlig.
I fortsättningen tänker jag äta min meze som den är och jakten på den bästa pizzan i Stockholm fortsätter.
