Recension av Grodan Grev Ture – av Charlotte A.

Grodan Grev Ture

·

Den här recensionen tog mig lång tid att skriva då det var mycket som spelade in och jag har försökt koppla bort de yttre omständigheterna (den gassande vårsolen och mina bästa kompisar till bords) som naturligtvis gjorde halva upplevelsen och besöket. Tanken var att vi skulle luncha med det slutade upp med att vi hade druckit ett par extra glas vin och en inte så studentvänlig nota. Vinlisan till att börja med kanske inte var den roligaste men de hade en riktigt fin Coco Chanel med smirnoff vodka, äppellikör, kokos, citron och socker.

Jag ska erkänna att jag inte är så stort fan av klassisk svensk husmanskost eller det franska köket och jag befann mig därför i en uppförsbacke redan från start när mina kompisar fick välja ställe. Lokalerna som de har är ju urläckra och andas 1800-tal med takkronor, stuckaturer till lite mer urban och modern känsla, men fortfrande exklusiv.

Det tog lång tid att välja i deras meny och jag var nog inte helt säker på vad jag skulle ta när servitören frågade om vi var klara men jag körde på köttbullarna med rårörda lingon, pressgurka, gräddsås och potatispuré (225kr). Resterande tog vegetarisk raggmunk med svamp, stekt fläsk i löksås, fiskgryta och biff tartar. Allting följde en klassisk uppläggning och i min värld... väldigt tråkig. Om de hade bytt ut tallrikarna som maten låg på hade det utan tvekan lyft helheten och gett det ett en annan tocuh. Och att servera lingonen i en liten genomskinlig skål... för mig skapade det genast den gamla matsalskänslan från lågstadiet. Uppläggningens tema återkom också de resterande maträtterna och på andra sidan så är det väll detta som är Grodan och kommer troligtvis alltid se ut såhär. Helt enkelt inte min cup of tea!

Om det inte vore för servicen som var helt fantastiskt och ständigt uppvaktande oss hade jag valt att sätta en 3:a i helhetsbetyg då min rätt inte alls levde upp till sina 225kr. Konsistensen på köttbullarna var bra men smakade inte så mycket, alldeles för dåligt saltat och potatispurén liknade en leklera jag hade som liten. Den hade alldeles för lite smör som gjorde den hård (nästan så det låg ett litet hårt lager på toppen) och saknades sälta även här. Gräddsåsen var helt okej men det var på tok för lite sås. Sås är ju livet!. Hade gärna sett att det stod en fylld kanna med extra sås vid sidan. Pressgurkan däremot var riktigt bra, redigt med syra och balanserades upp av lingonen. Varken naaah eller wow... men inte värt den pengen.

Smakade också på fiskgrytan och JISSES. Ingen kemisk fiskbuljongstärning där inte. Den smakade gudomligt av både curry, saffran, vin och tydlig havssmak som tillsammans kittlade smaklökarna. Denna fick man även påfyllning av och det är ju helt fantastisk, extra guldstjärna!

Detta är väll kanske inget ställe jag kommer bli stammis på men att ta en söndaslunch med någon gammal släkting framöver... ja absolut!