Recension av La Tonteria – av Charlotte A.
Så himla svårt att recensera La Tonteria... jag ville så himla gärna älska det då alla här hyllat det så fint men jag är inte helt såld. Det var utan tvekan gott, prisvärt (35-165kr per rätt) och snyggt ihop komponerat men hade inte det där klassiska "lilla extra". Det är nu jag hade behövt den där halva stjärnan och gett 3.5.
Lokalen i sin helhet var supermysig. Man förflyttas verkligen till Spanien och allt från möblerna till de små detaljerna som fortfarande var väldigt avskalade skapade ett varmt och inbjudande intryck. Personalen var också mycket vänlig och då vi satt i anknytning till köket kunde man se kockarna laga mat vilket jag tycker är väldigt trevligt och byggde upp den där "hemma hos gamla släkten känslan" ytterligare.
Konceptet och menyn är spansk tapas och vi beställde in ett par stycken ackompanjerat av en kanna svingod sangria med apelsin och äpple. Deras grillade bläckfisk med potatis, friterade kroketter med kött och räkor stekta i vitlök var klockrena med kryddiga och tydliga smaker och bra konsistens medans musslorna och brödet med tomatröra var på tok för smaklöst/för saltat och i för liten mängd. Som jag skrev förut så var det helt klart gott men inte omöjligt att göra godare hemma med bra råvaror. Deras porslin diggade jag dock och det blir ju så himla mycket roligare att äta från olika tallrikar vad gäller både i storlek, form och färg.
De externa faktorerna svajade också och i brist på mjuka material var ljudvolymen på tok för hög i hela lokalen. Vi lyckades få ett långbord fyllt med skrikande tjejer bakom oss som emellanåt gjorde att vi behövde invänta deras oljud tills vi kunde höra vad vi själv tänkte. Lite av en mood-killer... men de gick sen som tur var. Ytterligare ett minus var att de missade en rätt på vår beställning vilket såklart är förekommande men intrycket man får av lokalen lovar kanske mer än det som levererades och vart därför lite amatörmässigt. Det har varit en svår avvägning denna gången med andra ord men jag är inte främmande för att gå tillbaka hit och prova mer av rätterna... alternativt äta bläckfisken med den stekta potatisen igen som var wows!
Liiiiite mer punch i smakerna, mer mjuka material som kan dämpa ljudnivån och varför inte en gammal spansk inhemsk gubbe med stor kavaj och hatt som spelar gitarr live i ett hörn? Tänk en helkväll där hela sällskapet får varsin stor tapasbricka med the best of the best, en egen kanna med sangria och så sitter han där och klinkar på gitarren...
