Recension av Wedholms Fisk – av Adam L.

Wedholms Fisk

Så var det äntligen dags att testa Wedholms Fisk. Det var större än vad jag hade föreställt mig. Och mindre stelt. Fast fortfarande relativt lugnt, trots att det var fullsatt. Väldigt elegant miljö. Personalen matchar miljön perfekt. I princip inte en enda i personalen var under 50 år, knappt någon under 60. Alla väldigt artiga och proffsiga. Vi fick toppenservice. Frågade om en rätt på menyn som inte fanns kvar längre (kammmusslor i champagnesås), då fick jag svaret att de kunde laga den ändå om jag ville.

Blev dock deras fricassé (som inte är en riktig fricassé) till huvudrätt. De kommer ut med en stekpanna med fisken på och serverar. Sen slevar de på sås. Vi sa att vi älskar sås, så kör på. Och herregud va sås man fick. Sås är ju det man älskar med mat. Första gången någonsin som jag inte äter på såsen tror jag. Man fick en hummerklo, en hummerstjärt, två kammusslor, piggvar (var nog åtminstone 100g) och sjötunga (också åtminstone 100g). Med en halv (gudomlig irländsk) hummer till förrätt blev det omöjligt att äta upp all mat. Vi tog doggy bag faktiskt, då mitt sällskap knappt kunde äta upp hälften :) Extremt generös portion, helt klart. Men kanske inte så konstigt när rätten kostar nästan 700 kr! Överlag är priserna rejält tilltagna, men det är ju en lyxrestaurang med de finaste råvarorna, så inte så konstigt tycker jag.

Allt jättegott. Det här måste vara Stockholms bästa fiskrestaurang, kan inte komma på någon bättre. Hade jag varit lite mer av en fiskmänniska så hade det förmodligen blivit högsta betyg. Det enda jag har att klaga på var sällskapets förrätt, lätthalstrad lax. Den var god, men inget speciellt, och dessutom för liten.