Eventets datum har passerat.
Alix Delaporte hade levt ett halvt yrkesliv som journalist innan hon slutligen regisserade sin första långfilm. Eftertänksamheten och det långsamma förfarandet har präglat hennes liv på samma vis som hennes arbetsmetod.
- Jag har länge velat skriva en kärlekshistoria och den här huvudpersonen, Angèle, har funnits hos mig länge. Jag insåg egentligen inte att det kunde bli en film förrän jag fann Tony, en ganska oattraktiv fiskare som hon kunde bli attraherad av, berättar Alix Delaporte från en soffgrupp på ett stockholmshotell där hon är på snabbvisit för att berätta om sin film.
Hennes bakgrund som journalist ledde henne också mot hennes fiskare Tony, hon ville inte bara skildra en kärleksfull man, utan också en yrkesgrupp som är på väg att trängas undan från det moderna samhället.
- När jag växte upp var fiskarna hjältar, de var som cowboys för mig. På samma vis som cowboys rider iväg över prärien kunde fiskarna försvinna från sitt hem och sin familj i flera veckor för att förtjäna sitt leverne. Havet är också väldigt vackert och symbolladdat, det kan förändras på samma sätt som fiskarfamiljernas liv, men det är också oändligt likt människornas möjligheter.
I Kärlek i Normandie laddas havet med samma betydelse som det hav Francois Truffaut skildrar i De 400 slagen, ett gränslöst hav med en oviss framtid. Men samtidigt som Alix Delaporte är medveten om sitt arv vill hon inte intellektualisera sin film.
- För mig handlar film om att väcka känslor, och allt som den här filmen handlar om, allt som jag jobbat mot sedan jag började skriva, är att förmedla känslan hos en mamma som omfamnar sin son. Att hitta dit är som alkemi, man söker utan att veta hur man ska finnas rätt, och när man når fram inser man att det inte finns något intellektuellt över den känslan, modern handlar efter en djurisk instinkt som inte går att förklara med ord. Som publik ska man bara känna den.
Alix Delaportes debutfilm Kärlek i Normandie har premiär fredagen den 16 september.