November 2010

De dagar jag inte vet vad jag ska ha på mig brukar jag dra paljettmonstret över huvudet. Varm, skön och man behöver inte direkt fundera på accessoarer. Man ÄR en accessoar i den.

Sen konstaterar jag för miljonte gången att jeans får mig att känna mig obekväm. Korvskinn. Jäkla korvskinn.

Alla som vill påpeka att mina händer är i läskigt märkliga vinklar kan göra det nu.


Tröja, second hand. Halsband, Glitter.

Gladtjej_88.

Jessica fångade mig på bild när jag fixat massa ärenden, ordnat nytt pass lite akut, hämtat upp papper, mailat viktiga grejer inför nästa vecka, skrivit listor över saker jag måste ordna och knåpat med jobbgrejer. Vågar inte riktigt berätta än vad som händer men imorgon, då. DÅ!


Pics. Cherryblossom girl.


En fråga; vill ni se mer inredning här i bloggen?

Jag är nämligen betydligt mer intresserad av inredning än vad jag ger utrymme för här och får då och då kommentarer om att det borde vara mer av den varan på bloggen. Jag har en medfödd förkärlek för allt vad färg, form och design heter (tack mamma!) och det sträcker sig långt bortom bara kläder. För mig är konst likväl som möbler också ett stort intresse.


ps. mitt senaste inredningprojekt är en grej jag och en kompis knåpar på. Tänk uppstoppade gosedjurshuvuden och ni är på rätt väg. ds. ps2. Mikael ser ut att vilja dö varje gång jag pratar om projektet. Gör allting ännu bättre! ds.


Klicka på bilden för bättre kvalitet och storlek.

Idag är en extrem fixardag av olika slag. Medan modemaffian hetsar sönder sig över Lanvin <3 H&M kollektionen och ger varandra Anna Wintour-blickar på H&M i city så äter jag klementiner iförd Mikaels flanellskjorta och skriver listor. Jag har inget direkt intresse av samarbetskollektionerna och har aldrig haft. Kanske svänger jag inom en butik och kikar vad rovdjuren lämnat kvar men prio ett idag är att åka och förnya mitt pass hos polisen.

Känner mig mer än måttligt upprymd efter gårdagens samtal. Ungefär lika glad som flickorna i min illustration ovan. + en rejäl dos av nervositet.

Den här klänningen köpte jag som plåster på såren till mig själv när jag gick miste om det där drömjobbet för några veckor sedan. Som mer eller mindre besatt vid allt som är etniskt, långt, mönstrat och gärna i rostiga toner var den ett kap för 90 kr.

Lite roligt att jag visar er den just idag eftersom att jag när jag köpte den här klänningen kände det som att alla tåg gått mig förbi och mina drömmar försvann i fjärran. Ikväll fick jag nämligen ett samtal som gjorde mig helt yr. Det kommer att ske stora saker framöver och jag kan knappt vänta tills jag får berätta det för er! Först måste jag dock dubbelkolla så det är okej att prata om. Men imorgon, då får ni veta vad som får mitt huvud att snurra runt runt runt!

Finast är den med ett ljust skinnskärp i midjan och mina boots i samma nyanser av brunt. Och ett jävligt chunky halsband.