November 2010

Rent spontant sådär känner jag att imorgon är en dag då det krävs en klänning med gigantisk orange rosett på axeln. Och klementiner. Och antagligen cognacsfärgade skinnkängor.

Jag vaknade upp med ont i halsen. Det onda i halsen har nu eskalerat till härliga mått, en typisk förkylningshuvudvärk har smugit sig på och nacken har fått en stelhet av episka proportioner. Antalet tekoppar jag druckit idag är alltså mer än vad vi har fingrar på en hand.

Eftersom jag inte får knalla till gymmet och mörda baciller på ett löpband så känns kvällen lagom rolig. Hej gamla program av Lyxfällan (som jag inte ens gillar).

Önskar mig därför följande: Elin. Få vänner gör en så glad som den där snurriga lilla skånskan. Hon borde vara här och klappa mig på huvudet och berätta knasiga historier.

Det här mörkret mördar mig långsamt. Vill ha en riktigt magisk lampa i stil med detta DIY-projekt som Fannys pappa gjort av petglaskor till butiken. Flådig ljuskrona på håll, Tim Burtonknasig när man kommer nära.

När jag var ledsen över jobbet jag inte fick damp det ned ett paket fyllt med mitt favoritgodis i brevlådan. Som alltid från min bästa Bea. Idag önskar jag att Mikael kom hem med en perfekt avokado till mig. 

Men allra allra mest skulle jag (som alltid) vilja ha Hayao Miyazakis filmboxar. Vad jag behöver är Totoro och de där små gulliga kolbitarna. Nu.

Lördagen var som Fanny så fint uttryckte sig "en hel veckas sociala liv inpackad i en dag". Det var en fantastiskt bra dag som både började och slutade i kaos. Men vad fan, lite kaos kan göra gott. Så här såg det ut i lördags genom bilder norpade hos Fanny:

Jag började med att försova mig eftersom min mobil inte ringde. Skulle vara i Skrapan på Söder klockan 10. Vaknade 09.40 på Lidingö. Försök räkna ut ekvationen hur jag kom dit tio minuter sen men ändå fullt påklädd och utan en annan människas liv på mitt samvete.

Jessicas visning var fantastiskt välordnad och jag är så himla stolt över henne. Allt från den mångfacetterade skaran av modeller storleksmässigt till goodiebagsen och presentationen av allt. Grymt gjort jobb! För mer bilder, gå in här och kolla.

Fina Elin klappade på mig trots att jag satt som en flåsande hund med andan i halsen vid hennes sida på visningen. Jobbigt att vara vän med Elin. Hon är alltid så jävla fin!

Efter visningen åkte jag och Fanny hem till hennes syster och man för kalas. Ziggy fyllde 3 ½ och det skulle såklart firas! Lilla Mimmi fick en gris av mig eftersom hon ändå är 8 månader. Vi överdoserade Oreo-kakor och smågodis, diskuterade livet i stort och smått med alla människor och gullade med tre söta bebisar.

Så piffade vi till oss, åkte in till stan för att äta middag och sen hamna på Berns. Där var det kalas för klubben 2.35:1 som fyllde 4 år. De bjussade på drinkar som fick vin-connoisseuren Fanny att vilja dö lite. Jag adderade en Red Bull och sippade glatt vidare.

Träffade lite vänner och väntade på Hootchy Koochy-club som skulle uppträda men allting blev fördröjt så sen åkte jag hem. För att bara inse att jag behövde gå upp tidigt, hade en lätt schizofren väckarklocka, ingen aning om vad jag borde ha på mig på castingen och lite för få timmar att sova. Himla fin dag ändå!

Castingen igår var väldigt rolig och intressant. Framförallt väldigt lärorik. Det är en speciell känsla att sitta framför människor som lyssnar på varje nyans av vad du säger, bedömer varje svar och tyst betraktar vem du är. Pratade med en tjej som varit modell nere i Milano och insåg dock att det är en fördel att gå på arbetsintervjuer och casting som den vi var på då det i alla fall handlar om att bli bedömd för sin arbetsförmåga och personlighet istället för sitt utseende. Okej, naturligtvis är det hårt att bli bedömd för sin personlighet, men hellre det än utseende.

Efter en dag som gårdagen känns dock en vanlig måndag med grådassigt väder ganska mellanmjölk. Det är dessa dagar man tar fram sitt allra mest rosa läppstift, lockar håret vansinnigt stort eller brutalpyntar sig med accessoarer.

I julklapp önskar jag mig fräknar och lite solbränna. Please Santaaa.

Nu drar jag iväg på casting. En smula nervös men mest peppad. Jag har inte alls på mig vad vi ser på bilderna ovan men jag önskar definitivt att jag hade den mysiga, och smått o-PK, pälskragen. Stockholm har blivit kallt.

Nu; mot Hammarby Sjöstad!