Jobb... ännu mer jobb... möte i studion klockan 9.30. Den blir 11 och det är hantverkare på besök... ännu mer folk som envisas med att prata med mig där jag står och sneglar på klockan... klockan blir 12... lunch... hämta papper klockan 13... klockan blir 14.30, möte... sedan ännu mer folk "på besök" som knallar runt och är nyfikna i lokalerna... skolan ringer om kvartssamtal, fram med kalendern och boka in... nytt möte runt hörnet kl 14.30... tiden rinner iväg... jobbjobbjobbjobbjobb. Ska hämta grabben klockan 16... fotboll 17.30... göra mat... öh... när jag hinner...
Tider att passa och en klocka som ständigt går framåt. Nya klockslag och nya saker att göra i rasande fart. Jag har fan inte en aning om vad jag håller på med. Jag bara följer pipen från mobiltelefonens kalender och lyder.
Jag är som Skalman idag. Fast utan de där sovstunderna.
Jag är lite olycklig i kroppen på något sätt... kan inte riktigt sätta fingret på det. Ikväll blir det till att lägga upp benen och sakta andas ut. Då tänker jag lyssna på Emil Jensens "Väck mig inte imorgon" och bara njuta av att dagar som den här faktiskt tar slut de med.
Suck. Ibland är det skönt att få lov att vara låg ett tag.