Vi har några skumma lamellgardiner på jobb. Detta är tydligen hett. Man kan liksom pilla runt lite med olika färger och ha sig. WOW! Häftigt! Fantastiskt! GÄSP! Nu skulle det minsann ändras i färgordningen och snyggas till. Alla skulle tycka till. Jag fattar förstås inget... så länge de inte släpper in solen skiter jag i vilken färg de har. Trots det blir jag indragen i diskussionen om ordningen på de olika färgerna. Suck.
"Grått, grått, lila, grått, grått?" säger en.
"Lila, lila, grått, grått, grått?" tycker praktikanten.
"Hmm... hur vore det med grått, lila, grått, lila, lila, grått?" säger en tredje.
"Men vad sägs om grått, grått, grått, grått, grått... grått, grått... grått, grått. grått, grått, grått... grått, grått... grått... grått... gråttgråttgråttgrått!" säger jag. Jag ser riktigt hur deras ögon spändes i förväntan på att ordet lila skulle komma flygande... men det gjorde det inte.
"Pezster för helvete. Lägg av. Bruka lite allvar!" sa Elof högt.
Efter en halvtimmes mantra med orden "grått" och "lila" så var alla överens. Utom jag. Jag bryr mig inte om sånt. Jag har inte TID med sånt. Jag har fan JOBB att göra.
Gardin-/lamellsnubben kommer till slut och lyssnar på hur de andra vill ha det. Han nickar professionellt, fingrar på skissen, gör en expertmin som verkar ogillande och säger mycket allvarligt:
"Alltså... host... får jag komma med ett förslag här?"
Här bryter jag in innan någon annan yttrar sig. För helvete... jag har ägnat en timme åt att vara med och bestämma färg på gardinerna på en arbetsplats! Nu räcker det.
"Nej. Absolut inte. Bara häng upp skiten." säger jag och blänger på alla åsiktsmaskinerna med min professionella "nu-får-det-fan-räcka"-min.
"Det är gardiner! Skärp er." säger jag en gång till. Allt i hopp om att grått/lila diskussionen inte ska ta fart igen.
"Lamellgardiner heter det." säger någon.
"WHATEVER!!!"
Jag går in på mitt rum och surar. Helvete.
Meningslöst - mer meningslöst - den senaste timmen i mitt liv.
Gardiner... färger... hur fan har folk tid med sånt här?!