Min son skulle spela match en helg. Jag kollar schemat när det ska vara och ser att det - som vanligt - är klockan 9.00 på en lördag. Bajs.
Jag, sonen och flickvännen kollar lite på en film på fredagen efter middagen. Jag och flickvännen sitter sen och pratar lite till klockan 01.30 ungefär. Går och lägger mig. Mördar väckarklockan på lördagsmorgonen, svär så det osar medan jag fixar fram alla fotbollsgrejjorna, fixar med lunch och dricka etc... till slut iväg som en nyvaken zombie med sonen till fotbollsmatchen. Vem fan kommer på idén att lägga matchen så här tidigt?
När vi kommer fram drar sonen snabbt in till kompisarna i omklädningsrummet. Jag börjar febrilt leta efter de där eldsjälarna som står och säljer kaffe. Hittar dem och får en kopp kaffe. Min kropp börjar fungera igen... lite. Det är kallt som fan och plötsligt slår det mig hur extremt hurtiga alla är. Alla är skitpigga... oroväckande många matchande träningsoveraller... och ingen ser så där plågad ut som jag gör.
Jag påpekar för några andra fotbollsföräldrar där att det var ju fan vad kallt det är. De tittar oförstående på mig och mannen säger att det minsann inte är kallt... det är friskt! Idioten har dessutom träningsoverall på sig. Kvinnan säger att det inte finns "fel väder utan bara fel kläder". Pffft... knäppo. Behöver jag köpa speciella kläder för att kunna vara utomhus så gissa vad? JAG GÅR INTE UT!
"Det finns inte fel kläd...." vem fan säger sånt?!?! Jo, dagisfröknar. Inga andra. Präktighetsvarning så det ryker om det.
Jag undrar sedan till några ansvariga vem fan det är som lägger matcherna klockan 9.00 på lördagar. Samma sak där. Hurtiga människor som börjar berätta för mig att de minsann var uppe redan klockan 6 på morgonen... annars får man ju inget gjort! Dessa hurtiga kommentarer följs av höhöhö-skratt.
När en funktionär i en pastellfärgad träningsoverall och alldeles för stor keps kommer fram och undrar om jag vill hjälpa till i korvkiosken(!) så bara tittar jag på honom. Jag lägger märke till att han även har en svart midjeväska som är fylld till bredden och jag bestämmer mig precis där för att inte prata alls med honom. Jag tittar på honom och bara skakar på huvudet. När han upprepar frågan så gäspar jag och ler... pekar mot något långt bort. Han fattar inget alls. Jag är fortfarande tyst. Han säger "erhm..." och "öh..." några gånger innan han ger upp.
Jag tittar på klockan och inser att jag är fast i det här helvetet några timmar till. Jag tänker att nu är det ett bra läge ifall någon skulle skjuta mig. Fast jag stålsätter mig. Grabbens första match är slut. En tant kommer upp bredvid mig och puffar mig på armen.
"Vill du vara med på bingon efteråt? Det kostar bara tio kronor." säger hon.
Bingo?! Men vad faaaan... nu skiter jag i det här, tänker jag och drar till bilen. Jag sms:ar sonen att han kan ringa mig när han vill bli hämtad.
Jag är vuxen. Jag är förälder. Men någon jävla måtta för det vara.
Bingo? Fuck no. I'm outta here!!!!
hahahaa :D så jävla skön!
:D
Undrar hur det kändes för grabben din då denne fick veta att du inte stannade för att se honom spela.
Fast samtidigt. Klart han förstår att du inte kunde stanna i en sådan hemsk miljö.
Tja... matchen jag såg tokvann de... det gick väldigt mycket sämre i den andra.
Mao... han sket i vilket för det blev Burger King efteråt. :D
Månsson: Det är en missuppfattning att alla barn blir ledsna för att deras föräldrar inte beskådar allt de gör. om något blir de ledsna för att ALLA ANDRAS föräldrar tvunget ska vara där men inte just deras. om fler frånvarande lite då och då skulle det vara normalt, och inte vara något att vara ledsen över. dessutom beror det också *helt* på vilket förhållande man har till sina föräldrar och hur självständigt barnet är.
haha i övrigt, det var ju fan bara idel präktigheter. jag går förvisso upp runt 7:30-8 på morgonen varje dag (hunden är nödig), men orka tro att man är bättre och åstadkommer mer för det. Men nä. jag har svårt för föräldrar som förlorat stora delar av sin identitet utöver att vara just föräldrar, och anpassat sig till att vara den typiska fotbollsföräldern som har svårt att se sitt eget beteende. kukmätartävling till att vara den mesta föräldern typ.
Månsson: Det är en missuppfattning att alla barn blir ledsna för att deras föräldrar inte beskådar allt de gör. om något blir de ledsna för att ALLA ANDRAS föräldrar tvunget ska vara där men inte just deras. om fler frånvarande lite då och då skulle det vara normalt, och inte vara något att vara ledsen över. dessutom beror det också *helt* på vilket förhållande man har till sina fö... Visa hela »
När min son var liten ville min mor tvinga på mig ett dåligt samvete för att jag inte tog sonen till simskola. Han var bara 5 och ett halvt då. Simskolan låg på andra sidan stan, jag skulle cykla dit, det startade kl.7.30. Vem fan står stilla i iskallt morgonvatten för att lära sitt barn simma? Och vilket barn lär sig slappna av i iskallt vatten, när de brukar ligga i sängen samma tid? BULL!
Han lärde sig simma året därpå inne i badhuset, under lekfullare och varmare förhållanden kl.18.00. Mycket bättre! Och hör och häpna, han var inte "sist i klassen" heller...
När min son var liten ville min mor tvinga på mig ett dåligt samvete för att jag inte tog sonen till simskola. Han var bara 5 och ett halvt då. Simskolan låg på andra sidan stan, jag skulle cykla dit, det startade kl.7.30. Vem fan står stilla i iskallt morgonvatten för att lära sitt barn simma? Och vilket barn lär sig slappna av i iskallt vatten, när de brukar ligga i sängen samma tid? BULL!
Han lärde sig simma... Visa hela »
Man ska lära barn att SOVA på morgonen. ;)
Annars får man, som morgontrött förälder, bara lida. Det kan inte vara rätt. ;)
Tinky, Jag fick intrycket av att grabben hans inte var äldre än 7-8 år. Och vad jag vet generellt sett ifrån flera års erfarenhet som ledare och utövare är att barn gillar det faktum att deras föräldrar tittar på matchen. Sedan så är det såklart sant att denna mall inte kan appliceras på alla!
Jag står inte och blänger bland massor av präktiga lillgammal-kom-och-hjälp-mig-att-dö-människor oavsett.
Han sket i vilket eftersom jag brukar kolla lite då och då. För övrigt är jag inte speciellt mycket velour/plyschpappa när det kommer till sånt där. När jag vill så tittar jag... för det är då det betyder mest.
Månsson: jovisst är det så. själv är jag utbildad pedagog (goddag :D), men med en mycket kritisk hållning till vad som är "rätt". visst blir en del barn ledsna när mamma/pappa utblir, men det går inte att förutsätta det. finns det samförstånd finns inte problemet.