Rapparen Petter är arg. Jättearg. Upprörd. Lite ledsen. Petter mår helt enkelt inte bra. Allt beror på att Petters granne har fått bygglov att bygga ett hus på sin tomt. Det gillar inte Petter för Petter vill minsann inte ha några grannar. Det sabbar hans "idyll" i Åre. Han berättar om hur de valde huset, hur barnen ska växa upp där, hur han ska skapa musik... och allting är tydligen åt helvete och numera omöjligt eftersom GRANNEN HAR FÅTT BYGGLOV! Herregud! Stoppa pressarna!
Petter berättar att han minsann har ett intyg på att det inte planerades några byggnationer intill hans hus. Intyget är ett papper från Petters mäklare (oj... legit).
Petter är även upprörd över att grannen vid flera tillfällen frågat Petter om han vill köpa den där tomten som det nu ska byggas på. Men det ville inte Petter. Det ser han som ren utpressning. I Petters ögon är det andras skyldighet att inte bygga på tomter som är granne med hans. Han är ju muddafacking Petter och han behöver minsann inte äga marken för att hindra ett bygge.
Vi andra kan identifiera oss med tomtägaren. Om man äger mark som man inte behöver kan man känna för att sälja den. Det innebär att någon köper marken... och givetvis vill de ställa något på marken... t.ex ett hus (doh!).
Petter låter gnällig och bebisaktig när han nu proklamerar i Aftonbladet att "buhuuu... om någon bygger något på en granntomten så tänker jag sälja mitt hus!"
Petter, din knast. Grannen har flera gånger frågat om du ville köpa tomten. På det sättet så hade du sluppit ha en granne. Då måste han ju sälja till någon annan... som då givetvis vill bygga något där. Hur dum får man bli? Du hade ju chansen att köpa den! Idioooooot!
Det Petter kallar för "utpressning" kallar jag helt enkelt för business as usual. Självklart ska det till en artist för att bryta ihop av förvirring över sunt förnuft.
Petter får även priset för största DramaDrottningen 2012. Shiiiit! Han får alltså en granne?! Och detta sabbar hans idyll, hans familj och hans musikskapande!
Ge grabben en valium.