För några dagar sedan skulle jag hämta sonen på fritids. Klockan 16.00 brukar jag plocka upp honom. På vägen dit ringer det i telefonen.
"Pappa?" hör jag sonens röst i andra änden.
"Hej! Är det något speciellt? Ska du leka med någon idag? Jag är där om tre minuter." säger jag.
"Jag måste gå NU. De säger att jag bara ska vara här till klockan fyra. Jag har sagt att jag inte cyklat till skolan idag men jag måste ändå gå för klockan är fyra."
"Jag vet... klockan är nästan fyra. Jag är snart där."
"Men... jag får inte vara här längre. Jag måste gå ut så jag går till parkeringen nu."
"Men vad fan... vänta... stanna där du är... säger vem?"
"Patrik. Han är arg på mig för jag och några kompisar har busat lite. Vi spelade pingis och slutade inte när han sa jag skulle gå hem."
"Är han där? Ge honom luren."
Jag hör hur han ger den där Patrik luren.
"Ja, det är Patrik."
"Jag är pappan. Vad är det här om att han ska ut?"
"Det står här att han cyklar till skolan. Han ska cykla hem nu."
"Står? Var står det något?"
"På en lapp."
"Skriven av?"
"Det vet jag inte."
"Lyssna. Han har inte cyklat till skolan idag. Jag körde honom. Jag vet om att han ska hämtas klockan 16, jag är där om två minuter. Vad är problemet?"
"Som sagt, det står på lappen att han ska cykla hem nu."
"Du, sluta hänvisa till den där lappen. Han har inte cyklat."
"Han ska hämtas klockan fyra då."
"Klockan är fyra snart. Du ska inte tvinga ut honom någonstans förrän jag kommer och hämtar. Du ska dessutom inte läsa på lappar som jag inte har en aning om och använda den informationen till några som helst beslut som rör min son. Är du med?"
"Ja, men vi har ett syste..."
"Pffft... som inte fungerar eftersom den som skrev lappen uppenbarligen inte har koll. Du kan inte slänga ut min son prick fyra! Det har varit sjukt med trafiken... ändå är jag bara en eller två minuter sen. Tjatar du om det kan vi dessutom börja prata om alla gånger jag hämtar honom tidigare. Vilket är betydligt fler gånger än att jag är sen."
"Vi måste slussa ut barnen enligt de tider det står på lappen."
"Ok. Där nämnde du lappen igen." säger jag. Sänker rösten och pratar långsammare när jag fortsätter:
"Patrik... du misstar det här samtalet för en diskussion... det är det inte. Jag förklarar för dig att du inte slänger ut min son för att jag är några minuter sen. Där har du information du kan använda dig av. Fortsätter du hålla på tar jag ett möte med rektorn och så tar vi det därifrån. Om du har en dålig dag är det trist, men det ska du varken ta ut över mig eller min son. Du måste fan vara ny eller inhyrd eftersom du inte vet bättre."
"..." Patrik är tyst i luren.
"Är du med mig så långt?"
"Erhm. Ja." säger Patrik sammanbitet.
"Bra. Jag går mot fritids nu. Ska vi behöva snacka mer om det här? Eller har du insett att ringa till mig för en sådan här sak är en rätt dålig idé?"
"Nej. Jag har förstått. Men du måste förstå att..."
"Jag behöver inte förstå något alls. Du har precis fått reda på allt du behöver. Har du problem med något föreslår jag att du pratar med rektorn istället så kan hon berätta för dig vad som gäller."
Jag lägger på luren. Går in och hämtar min son, ger Patrik onda ögat som står där och jobbar på världsrekordet på att vara röd i huvudet. Det är nästan så jag tror en blodåder i pannan ska spricka på honom... hans blick och kroppsspråk ger mig känslan av att det är en riktigt osympatisk fan.
Som tur är... så är alla andra i personalen (även rektorn) fullständigt underbara människor som fullkomligt lyser av kärlek till arbetet och barnen. De ska ha en stor kram hela högen. Patrik däremot ska ha en spark i häcken av en julren eller två.
