Det är med en tår i ögat jag nu lämnar Bali och påbörjar resan hemåt. Inte ens shopping i Bangkok och Hong Kong kan få mig lurad till att vilja åka tillbaks. Och då är det illa kan jag säga. Det enda jag kan trösta mig med är ju att jag alltid kan åka hit igen i framtiden.

Det är en sån speciell känsla att vara så långt hemifrån och med så lite koll på vad som händer där hemma. En konstig känsla av att man är isolerad men ändå så fri. Jag hade till och med glömt bort att det är påsk nu! Jag önskar att jag hade kunnat bjuda på en fin kycklingbild men ni får nöja er med tre påsk-kissemissar : ) Dom här sötnosarna bodde vid min trappa till stugan på Gili Trawangang, gissa om man blev kär i dem och ville ha med allihopa hem!!

Nä, nu ska jag flyga flygplan och tänka positivt!

Kram