Juli 2010

 

Idag är det den stora 30-års festen som fått oss Juoksengibor (och andra också såklart) att resa hit! Min barndomsgranne och världens bästa Tina har fyllt år i veckan och det firas med en stor fest ikväll. Temat är 60 och 70-tal och självklart så ska alla klä ut sig!

 

 

Jag kör på lite sliten Janis Joplin stil. Det passar bra till slitna mig.

 

 


Igår var jag en utav skådespelarna i en skräckfilm - Mygger Island...helt otrolig upplevelse!

 

Det var en varm kväll i juli, kära vänner samlades för att njuta av sommaren och sällskapet. För att få maximal njutning av det fina sommrvädret i Vasa bestämde sig vännerna att samlas ute i Sundom skärgård "aka" Alidroppun (en egen liten skärgårds ö där familjen Ahlström/Udd/Degerlund oftast firar sina sommrar).

 

Stämningen var på topp - vi tjoade tjimmade, spelade kubb, grillade och njöt av utsökt finsk dryck medan kvällen sakta smög sig på...

 

Vännerna som glatt umgicks inne i stugan vaknade plötsligt till av en kraftig smäll...Kvällen, mörkret och mystiken kröp sig sakta på...

 

(bild lånad utav Jonaathan Hemming, kär vän)

 

 Vännerna som alla skulle ta sig vidare från ön, kände att det var dags att börja röra sig vidare innan ovädret kom allt för nära. För att ta sig ut till ön var vi tvugna att ro ca 50m i en liten roddbåt... För att alla skulle ta sig över så fort som möjligt så erbjöd jag mig att ro över 3 utav vännerna för att sedan hämta resten...

 

Vi hoppade i båten och jag kände hur stora droppar föll på min hud...regnet blev kraftigare och kraftigare samtidigt som bullret närmade sig och blixtarna lös upp sjön allt ljusare. Paniken inom mig steg...att färdas på sjön har aldrig varit en rekommendation under åskväder.

 

Då jag äntligen tog mig tillbaka till ön för att hämta resten bytte vi om så att min kära kusin fattade ororna...vid det här laget öste det ner och det kändes som om blixten jagade oss...Vi tog oss över sjön och sökte oss upp till vägen längs den igenvuxna stigen. I och med att jag vandrat längs denna stig sedan barnsben så tog jag täten med systeryster hack i häl...ängslig och rädd, men fokuserad.

 

Regnet öste fortfarande ner och jag var dyngsur vid det här laget...längtade till bilen som endast var några hundra meter bort. Skogen var mörk och jag kände hur jag plötsligt var mycket längre fram längs stigen än de andra. Mina tankar spelade spratt, ensam ute i skogen och värdens åskväder - någon kommer att ta mig...jag kommer att försvinna och hållas fången i en källare någonstans i Sundom där ingen någonsing kommer att hitta mig...

 

...utan att jag själv hann reagera så hann mina kära hack i häl - all spänning släppte och jag var åter trygg. För att verkligen sansa oss så avslutade vi kvällen men en "lounas lautanen" vid grillen...

 

 

 

 

 

 

 

NU har jag äntligen fått igång mitt nummer igen!!! Jihoooo vad glad jag blir och jag känner mig genast fri som en fågel!! Jag vill bara sjunga och dansa hela dagen och natten lång! Göteborg och alla Glennmänniskor, hörde ni nyheten? Nu är jag på banan igen : ) Ni som har mitt nummer vet nu att ni kan nå mig. Och ni som inte har det: Det finns en anledning.

 

 

Nu kallar staden på mig, see ya!!

 

 

Eller hur var det nu? Nää, inte tycker vi väl så? Jag ska, från och med min ankomst till Götet ikväll, för första gången tänka såhär: Skulle jag kunna bo här? Jag har alltid sett Göteborg från turist-hållet men nu ska jag ge stan en chans. Jag var ju trots allt på väg att flytta dit en gång i tiden och man vet ju aldrig hur framtiden ser ut. Kan det vara en stad för mig? Jag lovar att återkomma med reflektioner : )

 

De senaste dagarna har vart lite kaosartade. Jag har jobbat ganska långa dagar och haft miljoner saker att hinna med innan och efter jobbet. Hoppas jag fått med mig allt nu bara.. Tur att jag har inprogrammerat de 3 P:na inför resa: Pass, P-Piller och Piljett. Problemet är bara inför denna resa att jag ska åka bil så jag behöver inget pass, jag äter inte p-piller så varför skulle jag ta med det? Och som sagt, bil. Ingen piljett behövs. Hur ska jag komma ihåg allt då?

 

 

Ja ni ser ju, som en senil tant. Eller förvirrad ungdom, same same..

 

Nåväl, nu ska jag hoppa i bilen!

 

Nästa gång hörs vi från stan där alla heter Glenn!!

 

 

Södermalm är fyllt med homos som går och pussas och kramas och är kära i varann! Mysigt! Synd bara på att det regnar idag.. Visst är jag förresten fin som Pride staty? Idag efter jobbet styr kosan mot Götet, synd att man missar priden just men fan så skoj det kommer att bli i helgen ändå. Det vankas 30-års kalas på lördagen och så mys och häng med utflyttade Glenn och Glenns sambo : ) Och säkert många fler också, det känns som att ALLA är i Götet i helgen! 

 

 

Och det bästa av allt är ju ändå att jag är ledig 3 dagar på raken!!! Hoh, det kommer ju att bli värsta semestern det här : )

 

Nu ska jag arbeta som en liten liten myra. Ha en fin dag!