Har precis varit ute i skärgården och tog ett legendariskt "Jungsund-varv" med bilen...

Haha - jag vet inte hur många gånger jag och Babina (kär barndomsvän) tagit en biltur för att prata av oss.

Av någon anledning så körde vi alltid ett jungsund-varv då jag var yngre och fortfarande bodde  i Vasa...det tog kanske 40 minuter totalt med Skrutten (Carinas bil)...under den stunden hann vi röka ett par cigaretter (det var på den tiden då det fortfarande inte upplevdes så äckligt att röka i bilar) och avverka alla dilemman, FANTASTISKT givande!  

Idag var det dock min kära mor som var med i och med att vi tidigare hade varit ute på skären...Jag visste seriöst inte om jag skulle skratta eller gråta då hon glatt ville spela upp Paula Koivuniemi - som hon så fint sade "Finlands Lill-Babs"?!?

 ...under låtens gång frågade mamma om jag hunnit känna att jag varit hemma...hahahahaha, det var svårt att förneka det i och med denna låt!

PS - Carina...vi skall fanken ta flere jungsund-varv nästa gång ja e hemma så sälj in skrutten, hon e ju färdigt ner-rökt!

Jag har blivit bestulen igår. Jag vet inte vad som gör mig mest förbannad: Att någon bestulit mig eller att jag fan inte kan fungera utan min mobil. Jag kan inte bestämma mig vilket av alternativen som svider mest. Det är löjligt men jävla sant och jag känner mig liten och ensam. Jag mår dåligt över alla nummer och kontakter som jag inte kan få igen. Jag svarar aldrig i mobilen om jag inte känner igen numret och framöver kommer jag att vara som en svettig liten hare hela tiden när det ringer för jag har ju fan inte memorerat ett enda jävla nummer på typ 10 år!! Kan jag ens få tillbaks mitt nummer??? Och vad fan ska det här kosta då? Flera tusen spänn eller? Fan vad det är löjligt men jag är nära till tårar över materiella ting, jag som nästan aldrig gråter. Och jag som hade så mycket fina bilder från igår som ni skulle få se, jag som fotade gärnet för er skull!! Nä, det här är rätt åt mig. Om jag bryr mig såhär mycket över min blogg och min mobil så var det kanske bäst såhär. Det kanske är meningen att jag ska sluta blogga och sluta prata med folk. Jag ringer Fritzl och kollar om han har en källare till övers som han kan stänga in mig i. Eller nä, förresten jag har ju inget att ringa med. Jag kanske ska gå och köpa en spade istället och gräva ner mig i Nytorgsparken. Någon vänlig själ kan väl gräva upp mig vid lämpligt tilfälle.

Det känns som att man äntligen kan andas i den här stan! Det är svalare och i morse hade man nästan lite höstkänsla till och med. Det går liksom att andas idag. Sommaren är ju härlig så man ska inte klaga men det har vart liiite väl varmt på sistone! Min förkylning känns sådär, men jag har i alla fall ingen feber idag så allt är på topp! Klockan sju anländer Glenn från Götlaborg och jag får äntligen träffa Jennie och Joel också ikväll : ) Och vaad jag har längtat efter dom! Jävla glassare som först är utomlands och sen på semester i norr. Vad som händer ikväll vet man aldrig men jag är säker på att det blir skoj i alla fall vad vi än gör : )

Det är konstigt att Tilda inte är i stan. Det känns konstigt i min kropp och mina skor känns jätte konstiga idag. Dom är som jätte studsiga och det känns som att jag flyger fram. Livet känns helt enkelt bra idag. Det är nya tider nu. Jag vet inte om det är den första känslan av att hösten är här, eller om det är mitt nya ursnygga nagellack som gjort min dag, men glad är jag! Och vad kan vara viktigare än att känna glädje? : )

...är ett skämt!

Jag gav upp tanken om att komma iform redan i maj - gick på sommarlov...

Känsliga personer får kanske ha lite överseende med följande uttalande, men det är fanken ett faktum att det just nu känns som om jag bara har några alternativ kvar för att hinna komma iform:

1. Drabbas av kronisk magsjuka - vad är oddsen?

2. Börja knarka, tappa matlusten och på så sätt bli heroinsmal?!

3. Falla in i en djup, djup depression?

Inget av alternativen är särskilt lockande - det blir alltså inga närbilder i bikini i sommar!

..på dagen alltså..

Jag har precis slutat jobba, det var tungt idag för min hjärna är fylld av snor. Eller nosen i alla fall. Det har bara blivit värre och värre under dagen och nu är jag stekt. Rinner snoret ner från hjärnan undrar jag? Det känns så. Jag svettas och är svag också. Stackars mig. En sak vet jag säkert i alla fall. Nu ska jag inte göra många knop mer idag, kanske inte ens svara i telefon. Jag ska tvinga i mig lite frukt (frookt) och juice, duscha och försöka sova. Jag totalt vägrar att må såhär imorgon.

Och förresten, jo jooo Tilda. Stanna du där några dagar till. Lappsjukan kommer ikapp dig så småningom så jag är inte ett dugg orolig. Kallar ni det för lappsjukan i Finland, eller har ni något annat namn för det? För ni vet väl vad jag menar? Hur som helst så har vi dessutom en pakt, ungefär som i Robinson, och såna bryter man bara inte hur som helst..

Nu ska jag inta en vågrät position. Over and out.