Vissa genomlider denna dag med söndagsångest. Det kan vara för att man inte vill till jobbet, helgen är slut eller så har man helt enkelt "kemångest" för att alkoholen är på väg ur kroppen. Jag lyckas ganska bra med att slippa få ångest, jag brukar istället ägna söndagen till att filosofera lite extra mycket. Jag tänker på veckan som gått och vad jag lärt mig och reflekterar över mitt liv och allt som hänt. Okej, oftast kanske jag vill vara för mig själv och bara ligga och vila och tänka, vilket i och för sig kanske kan ses som ångest.. Men jag mår bra och det är väl den egentliga skillnaden. Mentalt sitter jag på en stubbe i skogen i Rovakka.

 

Det man kan säga om veckan som gått är att jag kan lägga ner tankarna om att ens försöka tro att jag kan leva ett lugnt och "normalt" liv. Mitt liv är sjukt många gånger, men jag skulle aldrig byta ut det ändå. Hade jag haft med mig ett kamerateam denna vecka så tror jag det skulle blivit en riktigt bra film. Vid ett tillfälle i lördags morse så hände det för mycket för att jag själv ens skulle hänga med, och jag är oftast beredd på det mesta. Aivan ko filmissä - så kan man summera veckan.

 

Veckan har handlat mycket om vänskap. Det har handlat om respekt och att finnas till för dina närmaste vänner. Jag tror att vi ibland behöver varandra mer än vad vi kan förstå. Och då och då blir vi påminda om hur starka vi är tillsammans och att vi är en familj. Behöver någon av oss spy så finns det många händer som håller upp ditt hår. För mig är det trygghet, kärlek och respekt.

 

Man lär sig nya saker för varje dag som går. Jag vet numera även hur vidrigt det känns att bli kränkt av någon som borde stå dig nära. Hur girighet kan få människor att betee sig på ett sådant sätt som är oförlåtligt. Jag kommer aldrig att kunna glömma och förlåta och jag kommer aldrig att kunna förstå. Jag kommer aldrig ens vilja förstå.


Att tiden går för fort är ingen nyhet. Att kramas känns underbart. Att lära sig nya saker är stimulerande. Att lita på någon är svårt.

 

 

Mitt i allt kaos så har veckan som gått även fått mig att känna en ny sorts kärlek. Den är till min fina Bruno som jag som bäst håller på att lära känna. Han blir charmigare och sötare för varje dag som går : )

 

Godnatt

 

Skriv en kommentar

Dina funderingar är så härliga Zara.

Håller med, Tess..!

Kommentera