Det inser jag nu när jag sneglade på min kalender. Jag ligger ju efter i min julkalender som numera egentligen är min resekalender. Efter att jag ätit upp alla chokladbitar jag ska så är det 14 kvar. Två veckor till alltså sen sitter jag äntligen på ett plan på väg långt bort härifrån. Ho ho lucky me! Jag tror seriöst att jag skulle ha gått under utan den här resan. Mitt liv känns allderles för svennebananigt just nu för att jag skulle stått ut med mig själv annars.

En sak man fan kan undra över är vars tiden tar vägen? Det känns som att någon nös och så flög november förbi. Nå niin. Nu ska jag äta choklad och se om min kanin kanske vill ha lite : )

Det är friskt ute idag, äntligen börjar det likna vinter i stan. Lagom tills det åker jag iväg. Inte än, men snart och jag har ett problem: Jag hittar inte mitt pass. Hjääälp!! Tiipiskt.

Jag tror jag ger mitt letande en eller två dagar till, sen får jag helt enkelt göra ett nytt. I och för sig såg jag ändå ut som något som kostar ungefär sisådär en krona på mitt förra så det kanske bara är bra. Alltså jag är inte alls lik mig på bilden. Jag undrar om det ens är jag på bilden? Misstankarna om att fotot på mig blev bestulet och ersattes av en bild på en lettisk stand in är starka. (Givetvis bestulet av en jätte snygg passtillverkare som bara var tvungen att ha ett foto på mig för han tyckte jag var den vackraste kvinna han sett). Hur som helst. Gör jag nu ett nytt pass så kan det eventuellt bli liiite tråkigare vid incheckning och bagage drop, för jag brukar roa mig med att be personalen tycka till om hur jag ser ut på bilden. Rysk. Luder. Lösaktig. Det är svaren jag brukar få.

Vad ska jag göra?

ÄNTLIGEN är det lite snö - haha, höll på att sätta mig på baken ca 50ggr påväg till jobbet imorse :)

Det sjukaste är ju ändå att det verkar vara så jävla svårt att förse bilarna med vinterdäck? Vilken del av vinter/snö/halt är det som inte går fram? Då får man skylla sig själv då man står och slirar i backarna och inte kommer fram...dumma dumma 08:or :)

Alltså hur grymt är det inte med svensk husmanskost? Jag som älskar att resa älskar också maten hemma i sverige. Det är verkligen inte ofta men idag har jag ätit makaroner och korv till middag. Underskattat som fan. Jag vet bara aldrig om jag ska ha ketchup till eller inte. Tungt problem. Hoja. Den ena dagen funderar jag på människan och vår existens på planeten, nästa dag är mitt största problem att jag velar med ketchupen. Stackars jävel som gifter sig med mig.

Nu ska jag iväg och fixa barr, tack och förlåt.

En skön rubrik på en bra låt. Det var det sista jag tänkte på igårkväll innan jag gick och la mig. Igår var en känslofylld dag. Det handlade om affektiv resonans och projektiv identifikation, medkänsla. Ibland känner jag det för mycket, jag vet. Det påverkar mig starkt och känslan måste bara få komma ut. Egentligen egoistiskt kanske. Det känns som en befrielse efteråt. Jag känner mig otroligt tillfredställd. I alla fall för en stund. Människan är egoistisk.

Lika snabbt som känslan väller över mig, lika snabbt vänder det när jag fått säga mitt. Idag känns allt fantastiskt. Idag får man fota mig hur mycket man vill. I min kalender står det att det är tisdag idag, det känns som fredag. Dom säger att det är snöstorm därute, jag ser bara solsken.