Ja det är ju så många som undrar vem min kärlek är, många gånger har jag tänkt att jag själv aldrig kommer att komma fram till det heller. Så många val och så många beslut som ska fattas.. Ambivalensen hägrar och man vill komma till ett beslut. Helst igår. Det är viktigt, det är stort. Målet är ju att kärleken ska hålla resten av livet..
Man dejtar någon ett tag, det blir jätteseriöst och allt känns bra en tid. Sen kanske något går fel och så lägger man ner. Med vissa funkar det att ta en liten paus för att rensa luften lite, en paus för att andas. En tid till att fundera. Vanligt är ju också att man ägnar tid åt någon man bara vet är så fel. Det finns vissa saker man vet att man själv skulle bli förkrossad över, men just då bryr man sig inte för man är egoistisk för tillfället. Man ses i alla fall, fast det sårar någon annan. Man vet att det inte är hållbart men man har ju så trevligt just då för stunden..
Hur ska man tänka? Ska man gå på personlighet? Räcker det med att hitta någon som är snäll och go? Ska man välja någon man har kul med, någon som får en att skratta? Är det viktigast? Eller ska man försöka hitta någon som är ens bästa vän i vått och torrt och hoppas att passionen håller i sig fast man delar precis allt och vet allt om varandra?
Utseendet då? Mycket hår, långt hår, lockigt hår? Välklippt? Vilken färg? Kan det rentav vara så att man kan falla för någon med ett ganska underligt utseende? Låååånga öron och konstant rufsigt hår mitt på huvudet? Skulle ni kunna välja någon som såg ut så? Och hur viktigt är doften? Kan man ta lite skitlukt då och då?
Jooooooodå, det kan man!!!! Låt mig presentera min nya sambo:
B
R
U
N
O
Ikväll är jag världens lyckligaste just för att Bruno har flyttat hem till mig. Min nya sambo, min kärlek, min man för resten av livet!!!
Vi har bara bott ihop i några timmar men han skuttar omkring här hemma i min lägenhet som att han aldrig skulle ha bott någon annan stans. Bruno och jag...
