Recension av La Perla – av Michaela J.
La Perla, pärlan. Nu har denna hypade restaurang tagit sig till Stockholm, ingen har väl missat familjen Ingrossos intagande med denna restaurang. Den har fått en del uppmärksamhet på sociala medier av helt förklarliga skäl.
Hur får man ett bord? Denna restaurang sägs vara uppbokad tre månader framåt? Hur de släpper datum och i intervall det har jag inte fått någon uppfattning om men uppbokad det är den.... En uppfattning som jag lyckats få är till den spontane, det ser ut att släppa en del bord samma dag så in och spana på bordsbokningen. Ett annat tips är att ringa x flera det tar lång tid innan de svarar.
Gränsfall lite svårt att hitta till restaurangen och kanske inte precis på Södermalms trevligaste plats men själva restaurangen känns påkostad och mysig. Nästan lite vardagsrumskänsla. Mycket tända ljus och stora lampor, industriellt. En sak som slår mig att de helt saknar bar! och hovmästarplatsen är som en bra bit in i restaurangen och inte precis vid entrén. Har man bokat ett bord och kommer lite tidigt kan man således inte vänta i baren och får vänta i den sluss som är mellan restaurangen och utomhus alternativt helt vänta utomhus.... Känns lagom B.
Vi körde på en klassisk trerätters för att testa olika delar av menyn. Till en början Burrata in Bianco en förrätt som delas på två personer. Länge har jag varit på jakt efter Stockholms bästa burrata och den här är riktigt bra! Kan nog sträcka mig att det är den bästa jag ätit på restaurang (men jakten fortsätter). Dock faller rätten totalt på sina tillbehör..... Syltlökarna är goda men det var typ 5 st små och ungefär lika många små crostinibitar (stenhårda). Tillslut har du bara burrata kvar, hade önskar kanske lite tomater och kanske sallad osv för att väga upp. Snålt med tillbehör för två personer. Burratan i sig helt klart 5 stjärnor men rätten som hel helt endast 3.
Varmrätterna - Jag hade kollat in den hummerfyllda raviolin i förväg men den fanns inte tillgänglig denna kväll utan som ersättare hade de tagit in en tryffelfylld ravioli. Nej den var inte bra. Pasta degen var alldeles för tjock smakade knappt tryffel och blev en total besvikelse.
Testade även den hängmörade oxfilen med potatisgratäng. Köttet var inte alls bra kändes som de stekts på för låg värme och saknade yta. Potatisgratängen var god och hade tunt mandolinad potatis i sig så att man såg i genomskärning tunna lager. Snyggt! Tillbehören helt okej.
Något som sticker ut på denna meny är efterrätterna, en sektion jag ofta känner blir helt bortglömd på restauranger.
Tog en Petole och den var bra, men alla gillar väl friterad deg? Mascarponekrämen var en hit! Chokladfondanten kändes också som ett måste att testa helt okej men vaniljglassen kändes billig.
Vinlistan har enbart tre röda viner som du kan köpa på glas varav ett av vinerna är deras egna. Förövrigt tycker känns de billigt att köpa in en flaska vin på detta ställe. Finns flera att välja på mellan 500-600 kr. Sittningstiden du får är ca 2h vilket kan upplevas som kort när man bokar men de pumpar ut maten snabbt nästan lite för snabbt. Personalen är trevlig. Notan får du i en svart låda med guldkulor på. Njaa så spännande är det inte att betala.
Kommer jag att gå hit igen? Nej inte i första taget. Skulle dock kunna rekommendera att beställa in en flaska vin och alla efterrätter för att hänga med en kompis du inte träffat på länge.
