Recension av Nana – av Adam L.

En Stockholms-pärla få känner till. Framför allt verkar Michelin-gubbarna missat detta lilla hål i väggen, som har plats för ca 7 personer. Här står exklusivitet i fokus. Man äter wagyu, sashimi, caviar, tryffel, foie gras och andra delikatesser. Allt i lokalen är skapat av krögaren, Jonas, själv. Från det eldade trät som väggarna består av till tavlorna som hänger där. Varenda detalj är genomtänkt ned på molekylnivå. Det är häftigt hur man kan ha en sån passion, och samtidigt vara så bra på så mycket (men det brukar väl gå hand i hand).

Eftersom man sitter i barservering framför Jonas blir det lite som en show, och det är lätt hänt att man pratar lika mycket med Jonas som med sitt sällskap.

Smakerna då? De, Jonas och hans souschef som jag inte minns namnet på, förtjänar åtminstone en stjärna hos kritikerna på gidden. Personligen är jag normalt inte något fan av Michelin-krogar. Jag brukar tycka det är små portioner och att innovation prioriteras framför smak. Så är det inte på Nana! Man blir mätt, och det utan brödservering! Snygga presentationer, goda smaker och framför allt fantastiska råvaror. Sashimi-serveringen är ett väldigt trevligt inslag som jag inte sett på den här typen av restaurang tidigare.