Recension av Unn – av Adam L.
Unn hittar man längst in i hörnet bakom en dörr inne på Tak. Där finns ett stort stekbord som omges av åtta sittplatser. Bakom stekbordet står Kevin Dorch och en tjej som jag inte kommer ihåg namnet på, men som var sommelier, eller åtminstone var ansvarig för all dryck. Kevin lagar en 10-rätters, allting framför en på stekbordet. Eftersom det är ett väldigt litet sällskap blir det naturligt att prata med varandra om man vill, men det går också bra att sitta för sig själv och prata med den eller de man är där med. Kevin avbryter en lite då och då för att berätta vad han lagar eller serverar.
Sex rätter var från havet, en vegetarisk och en kötträtt. Utöver det var det en dessert och en liten godsak till kaffet. Så menyn är fokuserad på fisk- och skaldjur, helt klart.
Konceptet i sig är tio poäng. Det är väldigt personligt och man kan ställa hur mycket frågor man vill till Kevin, som är extremt kunnig och påläst. Man märker verkligen att han brinner för matlagning. Tjejen som var ansvarig för drycken var också supertrevlig och servicen var perfekt rakt igenom.
Maten var väldigt vällagad och ganska så innovativ, om än utan att överdriva. Så varför inte full pott då? Jo, det var inte tillräckligt gott helt enkelt. Av tio rätter var det ingen som jag eller mitt sällskap blev wow:ade av, och när jag man går på en restaurang av den här kalibern så förväntar sig några såna moments. Kevin berättade att han brann för råvaror som var lite underdogs. Därför åt man ganska ovanliga fiskar och kötträtten som serverades var de bitarna som sitter mellan revbensspjällen, som kallas för rib fingers. Det är kul när man lagar ovanlig, innovativ eller annorlunda mat - men det måste också vara gott. Alla rätter utom en var god, men få var väldigt goda. Kreationerna är vackra och imponerande i sig, men smakmässigt kan jag inte ge mer än 3 av 5 och är ändå det som väger tyngst.
