Har läst en del i tidningarna nu om Försäkringskassan. Folk är upprörda för de litar inte på att de blir rätt behandlade av dem. Det kanske ligger något i det. Men jag undrar ändå...
Jag vet själv några stycken som är sjukpensionärer. En som jag kommer att tänka på orkar bygga saker, fixa med trädgården, bära saker och far omkring hela tiden på både det ena och det andra. En jävligt osjuk sjukpensionär helt enkelt. Personen jobbar dessutom svart.
En annan jag vet, som har problem med benen, var för inte så länge sedan på en skidsemester(!) och brukar jobba svart på ett gym.
Båda tjänar betydligt mer än medelsvensson på att inte göra ett jävla dugg. Båda är friska nog att jobba svart. Det sticker i ögonen på mig, för jag är med och betalar. Det är inte en chans att det är rimligt att dessa ska gå hemma på heltid. Det finns lätt massor av jobb för dem men de har blivit vana vid att inte ha några måsten i livet. En erkände det till och med för mig på fyllan att "bli sjukpensionär är det bästa som hänt mig".
Jag säger givetvis inte att detta gäller alla. Jag känner en som med all rätt är förtidspensionär. Hans liv är inte så kul. Han kämpar sig igenom varje vardag och de dagar när han har en lite bättre dag än de andra så märks det tydligt. Då är det den där människan man kommer ihåg från förr. När man ser skillnaden förstår man att han har det otroligt jobbigt. Av alla de jag vet är det bara han som jag anser inte ska jobba.
Jag säger inte att det är så... men jag tror att svensken överlag har blivit lite för mähä-ig och bekväm av sig. Det är en jävla massa människor som nu måste inse att det inte går att suga på Försäkringskassans spene längre. Dags att jobba helt enkelt.
Genom hårdare regler får de som verkligen behöver det mer hjälp och chans till ett drägligt liv trots smärtor etc.
För de andra glidarna som nu gratispartyt är slut för? Tja, som komikern Dennis Leary sa en gång: "Life sucks. Get a fucking helmet."
