Juni 2010

I mitt inlägg om Syndikalisterna, "Sveriges lillmaffia", så kom det en hel drös med kommentarer om hur kapitalismen är ond, att Berns har slavvillkor och blablablabla...

Sedan kommer det fram att lille Ruben... den lille röde SAC-"ledaren" (läs gudfader) som har så jävla mycket åsikter om rätt och fel... är ett stort rövhål själv. Vad sägs om det här (Hanne Kjöller, DN):

"Ruben Tastas, mannen bakom indrivningsbrevet till Berns är nolltaxerare och storkund hos Kronofogden. Han är registrerad för 161 ärenden, samtliga är skulder till det offentliga. Till dem hör 54 obetalda underhållsstöd. Denne röde riddare tycker uppenbart inte att fäder ska betala för sina barn. Det ska vi andra göra. Liksom vi ska betala hans skatt, teveavgifter och studieskulder."

Hahahaha.. och där... precis där... försvann Syndikalisternas trovärdighet. "Poff!" sa det och så förintades den till små, små atomer. 206.123 spänn är han skyldig totalt.

Vilken jävla idiot. Stå och gapa om orättvisor till höger och vänster medan han själv bara belastar samhället och inte ens kan göra rätt för sitt/sina barn.

Jag brukar kalla sånt där beteende för att äga sig själv.

Undrar om Ruben umgås med Fritz? Jag misstänker det.

Att få barn är stort. Jag har barn själv och tro mig... det är stort. Men det finns en liten skillnad på hur män och kvinnor hanterar det där.

Kvinnor kan prata om sin nyfödda bebis hur länge som helst. Med all rätt... eftersom de burit bebisen, pressat ut den ur ett alldeles för litet hål med stor smärta. Så, för att vara tydlig, kvinnor har all rätt i världen att prata hur mycket de vill om det lilla underverket (alla barn är underverk!). Det är inte riktigt likadant för män...

Så länge bebisen inte gör något nytt är vi män inte riktigt med i diskussionen. Jag talar om erfarenhet här... för de första 6 månaderna så är vi killar... öh... hur ska jag säga det... relativt oviktiga i sammanhanget. Vi har inga bröst (mat) så ungen är inte speciellt intresserad av oss... vi kan gosa lite... duttedutta lite... men det är mamma som får all uppmärksamhet när det gäller. Vi män får ibland en blick av ungen som ligger där, ammandes och verkar tänka:

"Hmm, den där snubben verkar vara ett återkommande inslag. Undrar vad fan han är till för? Jaja... det visar väl sig så småningom... oh... kolla... ett bröst... mat!!!"

Så... för oss män är de första 6 månaderna lite av:

"Tiiiitta! Lille gubben har bajsat igen!"

"Ja... oj! Titta på... öh... all bajs... öh... vad... erhm.. bra gjort?" säger vi i ett tafatt försök att vara med på noterna.

Och egentligen tänker vi så här:

"För helvete kvinna! Bebisar gör tre saker. De äter, skriker och bajsar. Ska vi fira det varenda jävla gång det händer?"

Jag bara säger det.

AB - AB (även vinnaren i tävlingen "Mest PK 2010") -

Jag läste i SvD om ägg. Spännande? Nej. Det är debatten om ägg från frigående hönor som är tillbaks. Inte de där vanliga äggen du köper... nej, utan produkter som innehåller ägg. Inte alla tillverkare har nämligen ägg från frigående hönor i sina färdiga produkter.

Men ALLA äggen som går att köpa i affären är från frigående hönor. Det är ett överflöd av frigående hönor och deras ägg i det här landet. Det där är dags att ta tag i. Vad hände med valfriheten?

"Har ni oekologiska ägg från burhönor?"
"Va?"
"Ja... jag har märkt att när fågelfan är inburad så smakar äggen mycket godare. Var har ni de äggen någonstans?"
"Det har vi inte!"

"FAN! Alltid samma visa! Jaja, shit happens... då vill jag istället ha en frigående, olycklig hönas ägg. Kan du fixa det? Gärna en som blivit mobbad på gården av de andra hönorna och fått stryk av tuppen."

"Öhhh... är du allvarlig?"

"Kan du fixa det eller?"

"Nej."

"FAN OCKSÅ!" säger du högt... och stormar upprört ut ur butiken.

AB -

Sonen skulle på födelsedagskalas inne i stan. Jag och flickvännen passade på att titta lite i affärer under tiden. Där gick jag, i klädaffärer(!) och tittade runt. Sakta men säkert insåg jag att jag inte fattar något alls... jag menar... dessa rutiga skjortor i pastellfärger som syns överallt? Vad är tanken med dem? Har folk dem på sig? Det tror jag inte på. Ser ut som om någon malt ned en massa clowner och sedan hällt ut dem på skortorna. Otroligt fult.

Namn på diverse saker och så inom mode fattar jag heller ingenting av. Jag känner mig som en rymdvarelse som smyger omkring och undrar vad allting är till för i affärerna. Ta bara...

Kan någon förklara för mig vad i helvete "mudd" är och varför någon säljer byxor med det? Någon namnpåhittar-snubbe på ett klädföretag någonstans borde få sparken.

Men vad fan... verkligen... mudd?!?!

"Fina byxor du har."

"Ja... det är mudden som gör det."

"???"

"Du bara säger emot hela tiden." säger flickvännen.
"Va?! Det gör jag väl inte!?" protesterar jag.
"Jo, det gör du."
"Absolut inte."
"Jo."
"Nej!"

Vi återgår till filmen…
Efter paus för påfyllning av snacks och vin så frågar hon mig:

"Är det inte ganska kallt här?"
"Nej." säger jag blixtsnabbt utan att egentligen reflektera över vad hon sa. Det liksom bara ploppade ur mig… som en reflex.

Ungefär där förstod jag vad hon menade tidigare.

Suck… jag skyller på min hjärna. Jag misstänker att den håller på med något skumt och säger nej för att kunna fortsätta med det när sånt här händer.

Bestämmer mig för att ha ett snack med hjärnan om det där.

"Du, hjärnan?"
"Nej!"

Suck.