September 2010

Påven har uttryckt oro över att framstegen i bioteknik kan skada människans värdighet.

”Påven Benedictus XVI varnar för att framsteg inom bioteknik kan skada människans värdighet och uppmanar till försiktighet vid den medicinska tillämpningen.

”De nya möjligheterna som biotekniken och medicinen erbjuder oss leder till svåra situationer där vi går på tunn is”, sade påven i ett uttalande riktat till den nya tyska ambassadören i Heliga stolen.”

Hmmm... skadar människans värdighet säger du, lille man med rolig hatt? Ungefär på samma sätt som att företrädarna för en av de största religionerna på den här planeten förgriper sig på små barn? Eller?

Mannen med den roliga hatten och kjol har tydligen inte fattat att hans liv blir mycket enklare om han kryper in i valfri kyrka och dör ut tillsammans med sina polare.

Typ... lille gubbe, sluta stör oss som njuter av livet på 2000-talet.

Vad är egentligen under människans värdighet? Jo... att det uppenbarligen finns folk som på allvar tror att evolutionen inte är ett faktum. Det finns folk som på fullt allvar tror att det finns en gud som skapat allting.

DET är sjukt pinsamt. På en intergalaktisk skala.

Hade utomjordingar landat på jorden hade jag varit väldigt noga med att påpeka att jag inte hör till den där gruppen av människor. Bäst så... annars hade man blivit bortförd till deras intergalaktiska idiotutställning borta vid Alcyone i stjärnhopen Plejaderna. Kan tänka mig speakerrösten när vinnaren utses på bästa sändningstid över hela galaxen (översatt av babelfisken i mitt öra):

"And the winner of the 'Whose The Dumbest Species In The Galaxy'-competition is....... the 'religious humans' from planet Earth! Let's give them a big round of applause! Fun fact about these morons... they named their planet after the material they where standing on! Poor bastards... hahaha... look at their faces... they really have noooo clue!!!"

:D

Praktikanten är helt till sig över sin iPhone. Hon pillar konstant på den. Pillepillepillpill... men hon glömmer den lite varstans lite väl ofta. Då vill hon låna en telefon så hon kan ringa till den... och innan hon hör signalen i ett annat rum så ser hon lite rädd ut. Hon är väldigt rädd om sin iPhone.

Idag glömde hon den på mitt skrivbord.

Nu har jag bytt ringsignal, satt ett larm till imorgon bitti (5.00), ändrat hennes statusrad på Facebook till "Sitter på toa...", twittrat ut detsamma, ändrat namnen i adressboken så att det står "Gud" när jag ringer till henne och bytte sedan ut namnen på hennes mamma & pojkvän och lite annat. Avslutningsvis gick jag in på hennes Facebook och gick med i alla religiösa grupper jag hittade.

Praktikanten går lite senare förbi med orolig blick och letar. Hon tittar in på mitt kontor.

"Har du sett min iPhone?" frågar hon mig.

"Den ligger här." säger jag och pekar på mitt skrivbord.

"Oh, är det min! Tack."

"Åh, ingen orsak... ingen orsak." säger jag och hör ett ont skratt från någonstans långt inne i min hjärna.

Hon går glad och lättad ut från mitt kontor.

Folk inser inte riktigt vad en telefon idag har access till. Så... lägg aldrig ifrån dig en smartphone utan att låsa den (lösenkodslås under inställningar på iFjanten).

Nu ska jag hem.

Läste om några "kids" som sprungit runt och lekt med soft airguns i en park i Malmö. Vilket ledde till att någon såg dem och ringde polisen. I lilla Malmö skjuts det varje dag nuförtiden så det är klart att det är en jävligt dum idé och springa runt och "leka" med låtsasvapen som ser ut som riktiga grejjor.

Någon ringde till DN och var upprörd över polisernas agerande:

"De tvingade pojkarna att lägga sig ned i det våta gräset när de borde ha förstått att pojkarna bara hade leksakspistoler med sig. Så behandlar man inte barn, säger hon. Jag såg ju hur de lekte. Efteråt kunde man se hur chockade barnen var."

Jo du, upprörda människa. Så behandlar man visst det tonåringar som springer omkring med soft airguns och leker krig i en stad som Malmö.

Det här är en s.k. "no brainer". Soft airguns ser ut exakt som riktiga vapen och med det i åtanke så gjorde poliserna helt rätt.

Jag blir irriterad över folk som försvarar ungdomarna. Jag menar... om någon riktar ett vapen mot dig och tar dina pengar så spelar det ingen roll om det är ett riktigt vapen eller inte. Bara du ens tror det är ett riktigt vapen så är det - i lagens mening - väpnat rån. Dessutom har det olagligt för dessa små skitungar att ens inneha ett luftvapen. Så vad fan håller föräldrarna på med?

Några tonåringar i Malmö ligger i fosterställning och gråter av chocken av att blivit tagna av poliser med dragna vapen... hahahaha... nice. Mer sånt. 

Som kille är man lyckligt ovetandes om vad tjejer har i sina handväskor. Tills den dagen man frågar om något och flickvännen säger att den ligger i väskan. I ett av facken. Och de vill man ska ta den själv. Jag vet inte hur det är med er men jag HATAR att pilla runt i andras saker.

Anyway... man hittar väskan, öppnar den och som kille blir man helt förstummad. Väskjäveln är sprängfull med saker. Så här i efterhand kan jag bara komma ihåg en plånbok, ett cerat, en sminkgrej och världsrekord i nycklar... men resten? Inte en aning. Jag tror min hjärna helt enkelt blev överbelastad av mängden grejjor.

I mitt fall så letade jag och letade och hittade aldrig den där grejjen (det var en snusdosa jag bett flickvännen köpa) utan gav upp, drog med mig väskan till flickvännen och hon stack ned handen, körde runt ett halvt varv och hittade den direkt. Sjukt. Sånt här borde det forskas om! Det är ju helt otroligt vad mycket crap som ligger i de där handväskorna! Inte en chans att ni tjejer själva ens kan redogöra för vad som finns i era väskor. Erkänn!

Om en tjej skulle tappa en väska som... tja... den här:

första bästa jag hittade på googles bildsök...

Och när den då slog i marken så att allting i väskan trillade ut på gatan... så skulle det i en killes ögon alltså se ut ungefär så här:

oups...

Min katt kan inte mjaua ordentligt. Och så är hon en mes. Imorse när jag halvblind av kvarvarande sömn i skallen vacklar upp ur sängen mot köket så blir jag störd av ett litet meh-ljud. Det låter som meh... På riktigt.

"meh…" får katten fram och ser panikslagen ut.
"Vad vill du nu? Stick, jag har precis gått upp." säger jag och knäpper med fingrarna. Jag är ingen morgonperson och knäppet med fingrarna är ett slags fy här hemma och det gillar hon inte.
"mehmehmehmehmehmehmehmehmehmehmehmeh…" smattrar hon fram när hon sticker iväg längs golvet, låg som en sköldpadda och med svansen utmed marken, rakt in under soffan i stora rummet.

Vad är det för skumt beteende, tänker jag yrvaket... innan det slår mig... när hon håller på så här känner hon sig skyldig för något hon har gjort. Och mycket riktigt. Hon har öppnat alla skåpen i köket under natten och härjat runt. Suck... hon är fan 15 år! Hur orkar hon?

"KATTEN FÖR HELVETE! DITT MOOONGOOOO!"
"mehmehmehmehmehmehmehmeh… fräääääääs!" hörs det från under soffan. Det sista fräset är antagligen en 'fan-ta-dig-jag-gör-som-jag-vill'-signal till mig.

Nu kommer jag inte se katten på tre dagar. Det är nämligen så lång tid hon skäms under soffan när hon har hittat på dumheter. Hon bara ligger där och trycker. Om man undrar var hon är så säger man bara:

"Katten?"
"meh...?" hör man nervöst från under soffan.

Suck. Mes.