Mestillbehör. Sedan ska det på något slags vitt nattlinne för att barnförnedringen ska bli total. INGEN vill vara stjärngosse. Stjärngossar är höjden av mesighet. Det går fetbort.
För några dagar sedan var jag i sonens skola på morgonen. Jag skulle lämna av grabbens mobiltelefon som han hade glömt hemma. Väl där så kommer en väldigt brydd fröken och tar tag i min arm på ett förtroligt sätt och leder mig till ett diskret ställe på ett... öh... allvarligt sätt.
"Ursäkta... men musikläraren, David, skulle vilja ha ett samtal med dig."
"Verkligen?"
"Är det ok? Har du tid." frågar sonens fröken mig. Jag sneglar på klockan och inser att det har jag.
"Visst." säger jag. Fröken nickar allvarligt och hämtar sonens musiklärare. Efter ett tag kommer en turborödhårig snubbe med ett stort kors i silver runt halsen fram till mig. Skakar min hand med ett fuktigt och slappt grepp och presenterar sig som David.
"Ja... du kanske har hört?" säger musiklärar-David med en bekymrad min.
"Öh, nej... vad?" undrar jag.
"Din grabb, tillsammans med några kompisar, har blivit avstängda från Luciafirandet."
"Erhm... jaha?"
"De har varit stökiga på repetetionerna. De sprang i korridorerna och ropade dumma saker (eldskalle) om mig. Till slut fattade jag beslutet att de inte får vara med. Mitt beslut är oåterkalleligt."
"Ok... Det respekterar jag."
"Jag vet inte varför det blev så här. Det är bra om du tar ett snack med din grabb."
"Jag ska ha ett snack med honom ang. att han säger dumma saker (eldskalle). Angående varför killarna gjorde det däremot... vad hette du igen?"
"David."
"Du, David... jag vet att både min grabb och de andra killarna har sagt att de inte vill vara stjärngossar. Jag vet också att att du inte gett dem något val vilket jag har hört mycket om både hemma och från klassföreståndarna. De här killarna ville nämligen inte stå framför mellanstadiet och sjunga med en strut på huvudet."
"Det stämmer att jag har bestämt vem som ska vara vad. För annars hade faktiskt inte blivit jämt fördelat bland pepparkaksgubbar, stjärngossar och tomtar." säger David och ser viktig ut.
"Tror du vi föräldrar hade blivit upprörda om alla barnen var utklädda till samma sak? Lyssna... Killarna. Ville. Inte. Vara. Stjärngossar."
"Nej, jag vet och deras beteende på repetitionerna har lett till att de inte får vara med."
"Det ringer fortfarande ingen klocka där hos dig, David?"
"Du menar att de gjort så här med vilje?"
"Ah, där kom det."
"Men så kan man ju inte göra. Det är ju fel."
"Tycker du? Först bad killarna snällt om att få slippa, sedan försökte de påverka genom lärare och föräldrar... och när det inte fungerade så löste de själva problemet."
"..."
"Jag ska prata med honom om att kalla dig för dumma saker (eldskalle). Det är inte rätt och självklart ska jag ha ett snack med honom om det. Bra så?"
"Ja... öh..."
"Bra! Ha en bra dag, David!" säger jag och skakar hans hand. "Då kan killarna hänga med oss föräldrar och dricka kaffe under tiden Luciafirandet pågår! Det blir bra."
"Ja, det går bra för min del."
"Det var inte en fråga, David." förtydligar jag.
Anaaaaaaaaaalaaaaa lärarjävel (eldskalle)! Snacka om att skapa problem för sig själv. Inte nog med att precis NOLL har hänt sedan jag var liten och stod där på scenen som en tönt och sjöng "kom-och-hjälp-mig-att-dö-tråkiga"-julsånger, de ska dessutom tvinga kidsen att se fjantiga ut.
Fakta (som jag precis slagit upp)
"Stjärngosse" är faktiskt ett koncept som blev till för att dramatisera "jesu födelseunder". Så instruera era kids till att blåvägra ta på sig skiten och ifrågasätt sedan skolans sätt att smyga in religiöst dravel i skolorna. Ska jag vara ärlig är jag irriterad över att jag inte visste detta när jag pratade med den religiöse musikläraren David (eldskalle!)... det hade blivit... öh... intressant. Men jag tänkte att om jag skriver det här i bloggen så kanske någon annan kan ta den stafettpinnen. ;)