December 2010

Med tanke på all fucking jävla snö överallt är jag fan imponerad över alla idioter på cykel. Vid en korsning är det en cyklist som ska till höger. Han vacklar till, slirar lite och - hopp! - gör världens vurpa och landar i snöblasket på gatan. Mycket roligt måste jag erkänna. Skadeglädjen är komplett där jag skrattar åt fjanten.

Jag kör fram, vevar ned rutan och säger till honom:

"Du... om du nu är så jävla dum att du ska cykla i trafiken när det är sånt här väder så vill jag du ska veta att jag inte kommer ha dåligt samvete om du vobblar och hamnar under mina däck någon gång i framtiden."

"AJ! Jag slog mig faktiskt här!"

"Bra. Då kanske du lärde dig något."

Vroooom!

Verkligen! Varför cyklar folk när det är fett med snö och is på gatorna? Är de idioter? Är det någon del av dem som faktiskt förstår att det är en riktigt jävla dålig idé? 

Lämna cykeln hemma!!!

En riktigt galen jävla snubbe springer och spränger sig i Stockholm. Riktigt dåligt dessutom. En kroppsbomb som lämnar en kropp mer eller mindre intakt är ju inte... öh... en speciellt bra bomb. Underkänt!

Har jag blivit förflyttad till USA de senaste dagarna? VA? Löpsedlarna använder kraftord som terror! PANIK! FARA! SVERIGE ÄR MÅLTAVLA och blablablablabla... suck. Det diskuteras åtgärder för hur vi ska förhindra detta. Idioter vill få oss att tro att ökad övervakning ska lösa alla problem. När kommer vi få se en "Terror Level" i rutan på nyhetssändningarna? Vi är på väg dit.

Lyssna... en komplett galning med vilja att döda någon kan alltid göra det. Utan att vi kan göra ett skit för att hindra det. En komplett galning skulle kunna fylla några sprutor med ett mycket potent gift (ricin, kanske? Lätt att göra.) och sedan spruta in det i mjölkförpackningar i närmsta snabbköp. Massor av människor hade dött en plågsam död. Vi hade aldrig kunnat förhindra det... kanske vi hade kunnat ta den där personen efteråt... kanske... men vi hade aldrig kunnat stoppa det.

Kort sagt... en psyksjuk människa kan vi aldrig kontrollera... vi kan aldrig veta när det "smäller"... och någon religiöst fanatisk jävel med skumma idéer är just det... psyksjuk.

Så... att öka säkerheten, bevaka tunnelbanepassagerare, införa utökad polisnärvaro, ännu mer övervakning av Internet, scanna av facebook etc... allt det där drabbar bara oss vanliga människor och kommer aldrig någonsin att stoppa sjukskallarna. ALDRIG.

Jag lever hellre i ett fritt samhälle där det då och då kommer en galning som vi tar hand om. Den totala tryggheten är omöjlig. En idiotisk utopi. För kort sagt... shit happens. Idag, imorgon och alla andra dagar kommer det finnas psyksjuka idioter med konstiga idéer. Inte en lag, inte en enda åtgärd, inget... verkligen... INGET kan förhindra det. Inbilla er inget annat.

Däremot tycker jag det är passande att när Sverige får en självmordsbombare så suger han så otroligt med pung att han knappt klarar att spränga sig själv i luften. FAIL. Jag skrattar åt den förbannade idioten.

Verkligen... världen kommer inte bli bra förrän vi lyckas med att utrota religion (jag menar ALLA former! Kristendom, Islam, Budasjdnaölfnsögn... ALLA!!!). Det är för fan 2010! Religiösa människor ska omyndigförklaras! Alla dessa religiösa hycklare som bråkar om vilken gud som är bäst glömmer det faktum att konceptet "religion" har dödat mest människor genom tiderna.

AB - SvD - DN - DN - 1 - Exp - 2 - 3 -


En vän ringer mig. Fredagssamtalet kallar jag det för (jag vet... glömde skicka ut inlägget igår). Det kommer mellan 15-18 varje fredag och han har alltid någon skum tanke för sig. Även så den här fredagen.

"Fan. Jag blev nog våldtagen igår." säger han i telefonen.

"Jasså? Hur tänker du nu?" frågar jag. Det här blir spännande, tänkte jag.

"Ja, min flickvän hoppade på mig igår kväll. Ville ha sex."

"Ojdå."

"Men jag kände inte för det. Faktiskt inte alls. Jag var mitt uppe i ett lir på Xboxen."

"Du samtyckte med andra ord inte."

"Nej. Jag fick avbryta ett sjukt grymt lir. Sedan led jag i tysthet där i soffan. Jag sa inte ett knyst... ja... öh... kanske ett eller två artighetsstön, det var allt. Fast jag kom ändå till slut."

"Självklart. Men du ville egentligen inte."

"Nej."

"Japp. Då har du blivit våldtagen."

"Jag misstänkte att det var så." suckar han.

"Hur känns det nu då?" frågar jag.

"Vet inte. Förvånansvärt mycket som innan det hela skedde."

"Ska du anmäla det?"

"Det beror på om hon tjafsar med mig om min spelkväll nästa vecka."

"Smart tänkt."

"Ja, man får göra det bästa av situationen. Fan. Jag måste sticka. Måste hämta ungarna."

"Gör det. Hälsa!"

"Du med!"

Han hade alltså läst här och "lärt" sig något.


Mestillbehör. Sedan ska det på något slags vitt nattlinne för att barnförnedringen ska bli total. INGEN vill vara stjärngosse. Stjärngossar är höjden av mesighet. Det går fetbort.

För några dagar sedan var jag i sonens skola på morgonen. Jag skulle lämna av grabbens mobiltelefon som han hade glömt hemma. Väl där så kommer en väldigt brydd fröken och tar tag i min arm på ett förtroligt sätt och leder mig till ett diskret ställe på ett... öh... allvarligt sätt.

"Ursäkta... men musikläraren, David, skulle vilja ha ett samtal med dig."

"Verkligen?"

"Är det ok? Har du tid." frågar sonens fröken mig. Jag sneglar på klockan och inser att det har jag.

"Visst." säger jag. Fröken nickar allvarligt och hämtar sonens musiklärare. Efter ett tag kommer en turborödhårig snubbe med ett stort kors i silver runt halsen fram till mig. Skakar min hand med ett fuktigt och slappt grepp och presenterar sig som David.

"Ja... du kanske har hört?" säger musiklärar-David med en bekymrad min.

"Öh, nej... vad?" undrar jag.

"Din grabb, tillsammans med några kompisar, har blivit avstängda från Luciafirandet."

"Erhm... jaha?"

"De har varit stökiga på repetetionerna. De sprang i korridorerna och ropade dumma saker (eldskalle) om mig. Till slut fattade jag beslutet att de inte får vara med. Mitt beslut är oåterkalleligt."

"Ok... Det respekterar jag."

"Jag vet inte varför det blev så här. Det är bra om du tar ett snack med din grabb."

"Jag ska ha ett snack med honom ang. att han säger dumma saker (eldskalle). Angående varför killarna gjorde det däremot... vad hette du igen?"

"David."

"Du, David... jag vet att både min grabb och de andra killarna har sagt att de inte vill vara stjärngossar. Jag vet också att att du inte gett dem något val vilket jag har hört mycket om både hemma och från klassföreståndarna. De här killarna ville nämligen inte stå framför mellanstadiet och sjunga med en strut på huvudet."

"Det stämmer att jag har bestämt vem som ska vara vad. För annars hade faktiskt inte blivit jämt fördelat bland pepparkaksgubbar, stjärngossar och tomtar." säger David och ser viktig ut.

"Tror du vi föräldrar hade blivit upprörda om alla barnen var utklädda till samma sak? Lyssna... Killarna. Ville. Inte. Vara. Stjärngossar."

"Nej, jag vet och deras beteende på repetitionerna har lett till att de inte får vara med."

"Det ringer fortfarande ingen klocka där hos dig, David?"

"Du menar att de gjort så här med vilje?"

"Ah, där kom det."

"Men så kan man ju inte göra. Det är ju fel."

"Tycker du? Först bad killarna snällt om att få slippa, sedan försökte de påverka genom lärare och föräldrar... och när det inte fungerade så löste de själva problemet."

"..."

"Jag ska prata med honom om att kalla dig för dumma saker (eldskalle). Det är inte rätt och självklart ska jag ha ett snack med honom om det. Bra så?"

"Ja... öh..."

"Bra! Ha en bra dag, David!" säger jag och skakar hans hand. "Då kan killarna hänga med oss föräldrar och dricka kaffe under tiden Luciafirandet pågår! Det blir bra."

"Ja, det går bra för min del."

"Det var inte en fråga, David." förtydligar jag.

Anaaaaaaaaaalaaaaa lärarjävel (eldskalle)! Snacka om att skapa problem för sig själv. Inte nog med att precis NOLL har hänt sedan jag var liten och stod där på scenen som en tönt och sjöng "kom-och-hjälp-mig-att-dö-tråkiga"-julsånger, de ska dessutom tvinga kidsen att se fjantiga ut.

Fakta (som jag precis slagit upp)

"Stjärngosse" är faktiskt ett koncept som blev till för att dramatisera "jesu födelseunder". Så instruera era kids till att blåvägra ta på sig skiten och ifrågasätt sedan skolans sätt att smyga in religiöst dravel i skolorna. Ska jag vara ärlig är jag irriterad över att jag inte visste detta när jag pratade med den religiöse musikläraren David (eldskalle!)... det hade blivit... öh... intressant. Men jag tänkte att om jag skriver det här i bloggen så kanske någon annan kan ta den stafettpinnen. ;)