September 2011

Just nu märker jag att flera av mina kvinnliga vänner på Facebook nog inte får vara med längre. De postar nämligen en massa idiotposter i stil med:

"37cm 30min"

"38-39 cm 15 min"

"38 cm 5 min"

Det handlar alltså om kvinnornas skostorlek samt hur lång tid det tar för dem att fixa håret på morgonen. Suck. Och MÅNGA av dem ställer upp på det. WTF?! Varför?!

Tydligen ska detta masspostande medverka till ökad medvetenhet för bröstcancer. Fotstorlek, hårmeckande och bröstcancer hör tydligen ihop... jag fattar inte... kan det vara... kvinnologik?

Äsch, i vilket fall som helst. Detta är en mongolek och alla som deltar är korkade.

Facebook = Vuxendagis.

Idag på lunchen så var det en kollega som berättade att hans fru skulle utbilda sig till "jobbcoach". Som alla andra jobbcoacher är hans fru långtidsarbetslös (efter.... wait for it.... utbrändhet! Jaaaaaaa, lyckat!), lite hypokondrisk, lite alternativflummig (tror att magneter botar allt) och i de flesta andra aspekter hur värdelös som helst. Nu ska alltså den här heltidsloosern "hjälpa" andra att få jobb.

Lagom till kaffet, strax efter att skratten lagt sig, så kom vi andra överens om att han nog borde skilja sig och skaffa sig en fru som kan något istället. Han tyckte att det var lite väl drastiskt, men däremot skulle foten ned när det kom till hennes nya "yrkesval". Någon jävla måtta får det faktiskt vara, enligt honom.

Herregud... tänk bara på en fest.

"Vad arbetar din fru med då?"

"Hon är jobbcoach."

Silverfatsvuxenmobbing.