Läraren är "behörig", så där sa rektorn till mig. Att den där jävla kärringen som ansvarar för vissa ämnen i min sons klass är "behörig". Som om det skulle betyda något för mig.
Lärarinnan i klassen har en grymt kass attityd, bemöter barnen riktigt otrevligt, är världsmästare i otydlighet (om inte JAG förstår vad fan läxan är så är det illa) och sedan har hon blivit påkommen med att ljuga flera gånger. Bland annat om klassens måluppfyllelse. Vilket hon förnekar trots vittnen och att det finns papper på det. Dessutom har hon uttalat högt flera gånger att hon inte gillar klassen.
Men hon är "behörig", säger rektorn snusförnuftigt till mig. Han tillägger att skolan är väl medvetna om att hon har "lite problem" och han har möten med henne om det. Hon mår inte bra, får jag reda på. Men för faaaaaan, tänkte jag och samtalet med rektorn blev direkt på en annan nivå än vad jag tänkte från början:
"Jag skiter i om hon mår dåligt! Det är inte mitt problem. Hon kan inte sköta sitt jobb. Mår hon så dåligt får hon väl ta sjukledigt eller - om inte det passar henne - så är det ditt förbannade ansvar som rektor att se till att hon inte får vara i ett klassrum när hon inte kan sköta sitt jobb."
"Hon är en behörig lärare och vi stöttar henne. Vi kan inte..." försöker rektorn.
"Nej, nej och åter nej... det finns inte en chans jag låter den där kärringen förstöra mer i min sons klass. Jag och de andra föräldrarna är helt överens. Det spelar ingen roll om hon går i självmordstankar... hon kan INTE få lov att härja runt i ett klassrum för att vi ska vara snälla mot henne. Detta handlar om ett gäng barns skolgång. Inte någon jävla experimentrehab för en misslyckad människa." går jag på... arg som ett bi.
"Nu tycker jag..." tjatar rektorn vidare.
"Det spelar ingen roll vad du tycker. Enda sättet att vi överhuvudtaget kan prata vidare om hennes roll i klassrummet är att hon - och du - sätter sig framför mig och de andra föräldrarna och ställs till svars för sin inkompetens samt konfronteras för alla sina lögner så att allt gammalt reds upp en gång för alla."
"Det är en väldigt obehaglig situation för henne att hamna i..."
"Nej, det är väldigt obehagligt att jag som förälder ser hur mycket skit hon har ställt till med under årens lopp utan att du tagit tag i det. Skolan är till för barnen och inte för lärarna! Vill du ta en fight om det här så - visst, bring it! - så kör vi hela vägen upp i systemet. Först skolchefen, förvaltningschefen och sedan vidare upp i näringskedjan. för tro mig när jag säger det här... hon sätter fan inte sin fot i min sons klassrum. Hon ska bort!"
Jag stängde diskussionen ungefär där. Lämnade den lama jävla rektorn att njuta av sin högröda förnärmade blodrusningsskalle. ARGH! Jag får krupp på dessa lärare som inte har ett skit i yrket att göra. Jag får krupp på alla lismande rektorer utan kompetens som inte styr upp verksamheten.
Det finns bra lärare så klart. Sonens klassföreståndare är så bra att man undrar om killen är på riktigt när man ser hur han interagerar med barnen... hur han får det tråkigaste ämnet i världen att verka roligt... hur han aldrig ger upp och hur mycket han brinner för sitt jobb.
Men den där jävla fittan i sonens klassrum... fy fan.
Budskapet gick dock fram. Rektorn vek sig. Min grabb fick en ny lärare i ämnet. Det var ju själva fan att man ska behöva göra andras jobb.
"Behörig lärare" - vad är det för trams? Att vara en bra lärare är något man har i sig. Det är tyvärr väldigt tydligt att några år på lärarhögskolan inte betyder att någon blir en BRA lärare.
Och barn FÖRTJÄNAR bra lärare!
SvD - 1 -
