2011

Några gånger om året vid Waimea Bay, Hawaii, så knallar folk ned till stranden med sina brädor. Gräver en liten kanal från sjön som samlat regnvatten ned till havet. En liten kanal som då helt naturligt förstärker sig själv tills det blir en liten fors. Då åker brädorna fram och de kör lite soft river surf.

Det är något med musiken, vattnet och alla människorna i filmen. Man önskar liksom att man var där. Med eller utan bräda. Doppandes fötterna i det strömmande vattnet. Bara låta tiden stå still för några timmar. Njuta av livet, helt enkelt.

Men så bor man i kalla Sverige. Fan. Vilket fail.

I mitt förra inlägg skrev jag om hundägare som har pusskalas med sina hundar. Egentligen handlade det om en parasitmask som smittade hundar som åt rävbajs.

Jag kunde inte släppa det där riktigt. Min uppfattning av hundar var förstörd och jag kände att några svar var på sin plats. En del min hjärna kände intuitivt att jag borde släppa det... men tyvärr lyssnade jag inte. Jag måste veta... varför äter hundar bajs?

Jag googlade och nya frågor dök direkt upp.

Från ett inlägg på passagen:


 

"Hur i hel... !?" var första tanken. Vad är det för en hund som äter människobajs? Hur kom hundjäveln åt...? Hur i hel... neeeeej! Information jag inte vill ha!!! Ångra googlingen!!! Ångra!!! Rewind! Command-Z! COMMAND-Z!!! ARGH!!! Det fungerar inte!

 

 

Någon skrev något om en parasit för några dagar sedan. En mask tydligen. En mycket farlig civilisationsdödande mask som innebär Sveriges undergång om vi äter jordgubbar med rävbajs på! Ojojoj! Tydligen får hundar i sig den där masken genom att äta rävbajs (varför i helvete hundarna äter bajs vet jag inte.).

Det som dock fångade mitt intresse är att folk pussar sina bajsätande hundar. Tydligen till den grad att det måste skrivas artiklar om det. Rubriken "Vi vägrar sluta med pusskalas" pryder Aftonbladet. Men... öh... hallå?

Sluta genast hångla med era hundar och kasta istället en pinne i valfri riktning! Det är roligare för dig och definitivt mindre "kinky-husse/matte"-vibbar för hunden.

"Get off me you creep! I'm a dog! We're fucking incompatible!"

Hundar... isch... min första känsla när jag ser en bloggblondin med en prydnadschihuahua i koppel är att jag vill sparka den lilla jäveln. Hårt. Rakt in i ett öppet fönster i kontorsbyggnaden mitt emot. Förvånat skulle de som arbetar där titta ut genom den krossade rutan och därnere skulle jag stå med armarna i luften och skrika:


"GOOOOOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAAAL!"

För er som inte fattade pratar jag givetvis om hunden och inte bloggblondinen. Det hade ju varit löjligt att tro att jag skulle lyckas pricka fönstret med silicon-smink-benranglet. Jag tror det har med aerodynamik att göra. En chihuahua är ju mer strömlinjeformad för flykt genom luften och en blondin har ju gummibröst, hårförlängningar, märkesväskor, fladdriga ankläppar och taniga kroppsdelar som sabbar precisionen. Jag är bra... men inte så bra.

Sedan hade jag tvättat av skon. Vill ju inte ha dödsmaskar med mig hem.

AB - 1 - 2 - 3 - 4 -

Magdalena Ribbing plitade ned en artikel "Vett och etikett i kollektivtrafiken" på DN.se. Jag läste snabbt igenom och kom på att det var sjukt länge sedan jag åkte kollektivt. Hennes artikel ledde till en del kommentarer från upprörda sunkiga masstransportmänniskor.

Jag kommer ihåg packet på kollektivtrafiken. "Fjällräven Kånken"-snubben som skalar en banan och sprider doften av kräkig brödfrukt i vagnen, idioten med telefonen som pratar så högt att hela Sverige hör samtalet, den frustande tjockisen som pipandas, gnälliga gubben, sinnessjuka Arvid med vitt smolk i mungiporna, kebab/hambugerätaren, kärringen som badat i parfym, skrikande mongobarn som kladdar med något smetigt käk samtidigt som de ränner runt, idioten med väskan över axeln som knockar folk varje gång han vänder sig om, killen som experimenterar med världsrekord i kroppslukt, smaskande människor, bruden som lyssnar på R'nB i överdimensionerade hörlurar som läcker ut det där gnälliga skitirriterande ljudet av en bölande snubbe som kännetecknar just R'nB.... insikten av att alla dessa ljud, lukter etc kommer från andra människor. ÖÖööööööörk. DÖDA!

Fattar ni att jag var i bråk varje dag! Kollektivtrafik är ju für alle och det märks:

"HeyheyHEEEEEEY! Vad gör du?!"

"Sätter mig." säger smällofettot.

"Inte här! Är du inte klok? Jag kommer få halva din röv i knäet om du ska sitta här! Jag kommer fan bli upptryckt mot rutan. Glöm det!"

"Ursäkta, vad sa du precis?"

"Men ååååh! Sitt där borta! Där finns hur mycket plats som helst. Booooooort!"

"Det var det fräckaste! Ursäkta mig om jag är tjock."

"Ursäkta MIG för att jag inte vill bli mosad!"

Det går ju inte att bete sig så där i längden. Det där gäller både mig och tjockisen. Nej... så jag tog mitt ansvar ;) Jag lämnade kollektivtrafiken. Som en gåva både till mig själv och alla andra stackars kretiner som står där som packade sardiner. Jag kör bil till jobbet, dricker kaffe, lyssnar på radio och njuter av min egen space - även om det är en bilkö. Då kan jag njuta av tanken på alla sköna avgaser bilen släpper ut och kanske gör det här förbannade skitklimatet lite varmare. På sin höjd hoppar jag in i en taxi de dagar det är dags för en pilsner eller fest. Kanske det blir dyrare, kanske det är sämre för miljön (pffft...) men jag bryr mig inte ett dugg.

Aldrig mer kollektivtrafik. Det är faktiskt inte bara för min skull... utan även för alla andra.

Jag är helt enkelt snäll och ansvarstagande. ;)