Kom tillbaks till kontoret efter en snabblunch och möttes av ett gäng tonåringar som satt i vår trappa. Det är kanske fem, sex trappsteg och kanske två meter till dörren uppe och det var smockfullt med kids där.

Jag ställer mig och viftar med nyckelknippan. De tittar på mig och en kille (som ser ut att ha kammat sig med en handgranat) frågar vad jag vill. De andra fnissar lite. 

"Andas in genom näsan..." säger jag. "Dra in luften... lukta lite.... känner ni? Det där är urin från våra nattliga besökare. Äldre, fulla herrars kiss helt enkelt. Det är till och med så att om man häller vatten längst upp på trappan så är det mörkgult när det når gatan. Vill ni sitta i det så är det ok men just nu måste ni flytta er från trappan så jag kan komma in och jobba."

Det blir kalabalik. En tjej fullständigt flyger bort från trappan. Det tar max två sekunder innan de alla är borta från trappan och de står där och inspekterar varandra. Luktar på och borstar av kläderna.

"Fan vad ofräscht att pissa ned en trappa mitt i stan!" ryter en kille argt medan han tar bort sin väska från trappan.

"Jupp..." svarar jag. "Men inte lika ofräsch som att sitta i det. Det är mycket värre. Det måste kännas för jävligt att ha en annan människas piss på sina kläder."

Jag går in och innan dörren stängs hör jag hur en av tjejerna snyftande konstaterar att hon måste hem och byta om. Nu. Vem följer med henne? De är mycket upprörda och klagar högljutt. Killarna vill slå de som har pissat, tjejerna klagar och gråter.... hormonkrig, typ.

Hahahaha. Vi HAR haft problem med piss i uppgången... detta ledde så klart till vilda protester från vår sida så vår vaktmästare kör numera en grundlig tvätt varje morgon vid sjutiden. Med andra ord ljög jag om kisset... hm... eller överdrev lite... i vilket fall...

Det lär inte funnits mycket urin på den där trappan. Det luktar minsann inte kiss där heller utan det fullständigt stinker av rengöringsmedel. Allting i deras skallar blev placerat där av mina ord. Rätt roligt.

Slutsats:

Man kan använda... öh... placeboeffekten(?) för att terrorisera tonåringar som degar i trappor. 



Läste följande i SvD:

"Vid en mellanlandning för tankning i Wien fick de 180 passagerna det något udda beskedet att de var tvungna att betala för bränslet om de ville flyga vidare, uppger BBC. Flygbolagets egna pengar var nämligen slut och 20 000 pund, drygt 200 000 kronor, behövdes.

Passagerarna satt först kvar på planet och vägrade att betala, med de fick till slut ge sig. Med hjälp av polis eskorterades de till bankomater i Wien för att ta ut pengar."

Hahaha... hade jag varit passagerare hade jag inte gett dem en spänn. För om de inte har pengar till bränslet med sig så vet i fan om jag hade litat på deras underhållsrutiner.

Det kanske är nästa steg i lågprisflygets jakt på minskade kostnader? Passagerarna tar med sig flygbränsle som täcker deras del av flygningen i en JÄTTEPÅSE som är förseglingsbar. Du kanske får ett mail dagen innan resan där de vill att du ska ta med dig en skiftnyckel, kanske en mutter eller två... och vänta... du känner ingen flygtekniker? Ta med honom till incheckningen! Och längst ned i mailet en försiktig fråga om du brukar spela flygsimulatorer. ;)

Det roliga i artiklar som den här är att man inte får reda på varför i helvete passagerarna gick med på att betala? Har jag missat något eller var planet chartrat av en klubb för idioter?

Jag vill veta!!!

Vi söker en ny alltiallo här på jobbet så idag har det varit ett möte med Arbetsförmedlingen. Som vanligt har det inneburit rena rama orgien i tidsslöseri.

Vi sökte någon som har körkort, självgående, strukturerad, bra i sociala sammanhang (ta emot besökare etc) och lite andra skills som datavana, internetsavvy, basic webbprogrammering och lite annat. Mot mitt råd tog en kollega kontakt med Arbetsförmedlingen och blev sedan sjuk (tack ditt #%@#/!!!) så att jag fick ta hand om mötet.

Nu har jag i en timme fått det ena failet efter det andra presenterat för mig. Det har varit "utbrända" människor, folk som ska "arbetsträna", en som spenderat några år i psykvården... osvosvosv. Inte en enda normal människa har presenterats för mig. Däremot har jag fått reda på hur mycket stöd vårt företag kan få utbetalt ifall vi testar några av personerna under en viss tidsperiod samt att AF står för ev. anpassningar av arbetsplatsen. Visst kan det där bli billigt men som alltid får man vad man betalar för.

Det är nästan så jag fick gå igenom mailet min kollega skickade till Arbetsförmedlingen. Skrev vi att vi sökte människor med låg prestationförmåga? Någon som måste "skolas in lugnt och tydligt i en behaglig miljö"? Har vårt företag ansökt om att bli någon slags rehabiliteringscentrum?

Självklart inte. Kärringen som var här blev så klart upprörd när jag hårddissade hennes "urval" av människor hon tyckte skulle vara intressanta för oss. Hon kallade mig för okänslig och antydde att jag var diskriminerande.

Nu efteråt sitter jag och undrar... var det hela ett slags skämt? Finns det dolda kameror utplacerade här? Ligger kollegorna på golvet i rummet bredvid och skrattar?

Eller är det helt enkelt så här som Arbetsförmedlingen arbetar? Isåfall kan jag säga att det inte är underligt om de inte förmedlar jobb till människor. Tror de på fullt allvar att vi skulle anställa någon som "behöver rutiner och en lugn arbetsplats". Eller någon som "kan behöva vila en timme med kort varsel". Någon psykiskt knäckt fjant som ligger i fosterställning och gråter bredvid elementet vid minsta motgång? NEJ!

Vi vill gärna ha en normalt fungerade människa med ett gäng bra färdigheter, tack. Är det möjligt? Finns de? Har AF några sådana i sitt register? Jag tror inte det.

*googlar bemanningsföretag*

*ringer*

*bokar möte*

Done!



I vårt garage är det väldigt ont om plats. Oftast är det de sega kärringarna från ett tandhygienföretag som försöker parkera sina bilar. Då är det världsrekord i att backa ut och in innan bilen kommer på rätt plats. Ännu värre är det när de ska ut. Då tar det halva dagen...

Så idag när jag kommer tillbaks från en hämtning på flygplatsen hamnar jag bakom en av dessa kärringar som blockerar garaget. Efter 3:16 minuter (så lång var låten jag hann lyssna klart på! Ärligt! Fattar ni hur lång tid 3 minuter är när man väntar på världens sämsta parkerare?) får jag nog och hänger mig på tutan. "SKÄÄÄÄRP DIG FÖR HELVETE!" skriker tutan samtidigt som jag lär mig hur mycket mer en tuta låter inne i ett garage. Jag blir impad.

Samtidigt i bilen framför mig går tanten totalt bananas och trycker av någon anledning på gasen(!) och backar rakt in i en annan av deras företagsbilar. 

Hmm. Jag är helt oskyldig. Jag tutade nämligen på hundarna. Det är mitt försvar. ...and I'm sticking to it...

"Här finns ju inga hundar!" kommer någon att säga.

"Nej, precis. Jag tutade ju bort dem!" kommer jag svara.