Jag fick ett tips från en läsare (tack Henrik!) som gjorde mig uppmärksam på en artikel på Aftonbladet. Om en förskola utan flickor och pojkar. "Wtf?" kanske ni nu tänker men häng kvar en stund till! Det är nämligen så att några tomtar har startat förskolan "Egalia" i Stockholm.
Man kan läsa i artikeln att "på Egalia är alla kompisar" (till skillnad från alla andra förskolor där pojkar och flickor tydligen dödar varandra). Ingen på Egalias förskola är flicka eller pojke. Nej. De är... öh... tja... barn? Personalen berättar präktigt för journalisten att de "inte hemlighåller att det finns olika kön" (vad bra! annars skulle det blivit... öh... ska vi testa ordet "sjukt"? Ja, det låter bra... SJUKT!).
Könsbestämmande ord används inte (typ, flickor och pojkar) utan man använder namnet, ord som "kompis" och "person". Fast personalen berättar stolt att barnen inte blir rättade av personalen om de säger "han" och "hon" (än en gång... vad bra! för annars hade det varit SJUKT!).
De babblar vidare i artikeln om neutrala färger samt de gärna väljer barnböcker med ensamstående eller samkönade föräldrar för att det är ju så vanligt... än en gång kommer "heteronormen" fram som något dåligt. Förlåt oss som gillar att ligga med det andra könet! Oj! Så fel och otrendigt av oss!
De gör även ibland om sagorna för enligt personalen är det alltid en "han" i dem.
"Varenda ko och ekorre är en han om inget annat sägs. Och när en sak normaliseras, då är det något som är avvikande."
Öh... en ko är en hona. Hade det varit ett handjur så kallas det för tjur. Så... om inget annat sägs... så är en ko fortfarande en hona. Bara ett litet tips från mig... ni vet... eftersom ni är LÄRARE och kanske borde veta det. Men vad vet jag...
Det roliga är att det tydligen finns tillräckligt med människor som tycker det är en bra idé att stoppa in sina barn i en sådan här oprövad hjärntvättningsverksamhet. Vi ÄR olika. Det ÄR skillnad på oss. Och det är det som är så skönt.
Samtidigt finns det självklarheter i den här genusdebatten... det ska självklart vara lika lön för lika arbete och allt det där. Men någonstans på vägen flippade någon ut och klubben för "kom-igen-låt-oss-hitta-på-lite-nya-fräscha-problem-i-vardagen" skapades och media kontaktades kort efter det första mötet.
Är det fult att ha en kuk? Eller en fitta? När blev det fult att gilla att man är just man eller kvinna? När i helvete blev det fel att fråga: "Grattis!!! Blev det en pojke eller flicka?"
Vad är korrekt fråga? "Grattis! Blev det... öh.... erhm... ett barn?"
Sedan ser jag några bilder på människorna som tycker detta är en bra idé och känslan av "ahaaaaaaa!" poppar in i min skalle. Det är givetvis de där kvinnorna och männen som fick för lite av just kvinna resp. man vid genlotteriet. Det är de där männen och kvinnorna som är trötta att ute på krogen få frågan: "Ursäkta att jag frågar... men vilket kön tillhör du?"
Ah... it all makes sense now...
Suck...
"Mamma? Vad är detta?" säger lillpojken i sin rosa baddräkt och pekar på sin snopp.
"Det är en snopp, mitt barn. Men den identifierar inte dig. Du är inte din snopp. Om du inte gillar den kan vi ta bort den. Ditt liv behöver inte styras av snoppen." säger mamman och korrigerar sin ekologiska slips.
"Men vad fan är den till för? Vissa andra barn verkar ha sin inbyggd..." fortsätter pojken.
"GÖM SNOPPEN FÖR HELVETE UNGJÄVEL (genusneutralt!)!!! Någon kan se den och kalla dig för POJKE!" ryter mamman och drar för gardinerna. Pappan, som inte identifierar sig med begreppet "pappa" utan föredrar att bli kallad för "mamma mu" tittar ut från köket med en trött, arg blick:
"Kan ni vara tysta? Mamma har ont i huvudet."