Trots att jag inte ens vart här i två dagar så har jag hunnit träffa flera mostrar och kunsinvitaminer och syster och syskonbarn och kusinbarn och allt vad dom heter : ) Nu är det bara närmare hundra släktingar kvar att hinna med. Men det borde jag kunna klara av under nästa vecka!
Just nu hänger jag på min mors balkong och inväntar syster SoppaLoppa och Anna Gunnelfrans. Vi ska dricka vin och sen tänkte vi dricka lite mera vin. Jag grundar med kissanminttu : )
Nu är jag framme i Lule. Även kallat Loolaja av oss Tornedarlingar.
Min mor och syster arbetar så mammas snälla finska granne hämtade mig från flyget. Jag hade faktiskt bara träffat henne en gång tidigare så jag var lite orolig över att jag inte skulle känna igen henne, men vi hittade varandra direkt på enorma Kallax flygplats. Den gången jag träffade henne förut var hon också supersnäll och skulle hjälpa mig att effektivisera mitt stressiga liv genom att tvätta en del av min tvätt i hennes maskin. Jag minns inte riktigt hur och varför och vars jag hade så brådis, men det jag minns är att det gick jättebra i ungefär en halvtimme tills det skedde en liten incident. Hennes maskin gick sönder! Pinsamt! Och nu vid möte nummer två så hämtar hon mig från flyget. Jag vet inte.. Men på något sätt så känns det inte som att vår relation är jämnställd. Hur ska jag vara snäll tillbaks mot den trevliga finska granntanten? Räcker det med att inte ha fest till fem på morgonen under min vistelse här hos mor? Nä. Det lutar åt att jag får baka lite bullar eller nåt. Eller ja, mamma får göra det : )
På tal om bananer så vill jag även uttrycka min stora tacksamhet till SAS. Jag tycker det är fantastiskt att dom tar mig från Stockholm till Luleå på en timme, serverar grym frukost, har extremt trevlig personal ända från bagage drop tills man kliver av planet, för någon ynka hundralapp. Mer SAS åt folket!! Så länge jag kan och när möjligheten finns så kommer jag alltid att välja SAS före något annat bolag.
Min fina flygplansfrulle. Jättebra för att vara just flygplansfrulle.
Och på tal om att flyga så är det faktiskt lite komiskt att jag en gång i tiden tyckte att det var lite läskigt. Jag minns inte riktigt när det var, men kanske ca 10 år sedan. Tills jag en snöig dag bestämde mig för att sluta upp med att tycka det. Jag menar, det är ju inte som att man har någon som helst makt över någonting när man befinner mig där uppe i luften ändå. Innan var jag lite osäker på om piloten verkligen kunde flyga planet bättre än mig? Och var dom där flygvärdinnorna egentligen så kunniga? Hur länge har dom utbildats? Nä! Jag bestämde mig för att släppa allt och inse att om jag vill resa så pass mycket som jag gör och vill, så är det ju lika bra att jag njuter av det istället. Helt stört, men sagt och gjort. Numera är det istället som ett sömnpiller för mig att sätta mig på ett plan. Jag vet att jag inte kan göra så mycket åt saken om motorerna går sönder och vi störtar. Man måste stänga av mobilen. Man måste sitta still. Lika bra att luta sig tillbaks och njuta! Och det funkar! Idag är det få saker som får mig så avslappnad som en flygtur.
Hobbypsykolog som jag är så är jag rätt nöjd över att jag lyckades fixa det här med flygnojjan själv. Det lämnade kanske ändå kvar ett litet tix kring det hela om jag ska vara helt ärlig : ) En sak som är lite störd men som jag säkert inte är ensam om. Jag sitter nämligen alltid på samma plats. Vilken det är ska jag inte säga, för då kanske nån av er vill jävlas med mig om vi flyger ihop någon gång. Hehe.
Nå niin. Såhär mycket text hann man med över en kopp kaffe. Nu ska jag snöra (visst säger man så i Lule?) på mig träningsskorna och ta en prommis till mammas jobb.
See ya!
...vad är grejen med Sverige och lappar?!
...under våren drog jag igång träningen relativt seriöst och snörde på mig löpskorna en och annan gång. Jag körde så pass många löprundor så att jag kände en uns av progress och resultat av min ansträngning. I mitten av juni tog jag semester från träningen och njöt av livets goda. Idag grävde jag fram träningskläderna, tryckte igång "runkeeper-appen" och spelade upp en helt ny träningslista på Spotify...(vem är det man försöker lura egentligen?!)
VILKET SKÄMT!
Mitt huvud och min kropp ville verkligen och jag kände hur varje blodkärl kämpade för att rundan skulle lyckas - MEN konditionen var fortfarande kvar på någon uteservering och avnjöt en kall. Det var tungt, tiden och hastigheten på löpsteget var under all kritik. Jag kan inte annat än hålla med min vän Janne Grönroos i hans spaningar gällande träning, för jäkligt! Känner jag mig själv rätt så kommer träningsvärken att göra så att jag går som om jag hade gjort nåt helt annat än sprungit imorgon... Överväger seriöst att joina min kondition på uteserveringen och skita i det här!
Varför denna upprördhet kan man undra? Jo: DET FINNS INGEN TVÄTTIIIIID!!
Alltså, ehmm. Låt mig förklara. Jag har aldrig riktigt bokat en tvättid i detta hus. Jag använder mig av en annan metod. Den är ny och jättebra! :Jag tvättar alltid på slutet av andras tider. Alltså när dom tvättat klart. Är man trångsynt så skulle man kalla det för att jag snor andras tvättider. Men det fattar ni väl att jag inte gör. Jag förenklar. Det funkar alltid jättebra men SÅKLART inte nu när jag har en tid att passa. Idag ska ALLA tvätta sin tvätt under HELA SIN TVÄTTID helt plötsligt verkar det som. Befängt. Jag misstänker starkt att det pågår en pakt mot mig nu.
