Alltså jag bor typ 5 min från jobbet. På dessa minutrar hinner min hjärna syssla med någon slags enskild kapitulation. Den ger upp, blir guldfiskaktig helt enkelt. Jag tycker att det är ganska skämmigt faktiskt. Jag har funderat och kommit fram till några möjliga orsaker:
1. Jag är för hungrig för att se min port. Stig (min inneboende) klarar knappt två timmar utan en munsbit. Sen tär han på vår relation. Synen är det första som påverkas negativt.
2. Min port finns egentligen inte. Förutom i min hjärna.
3. Den förflyttar sig. Någon spelar ett spratt med mitt liv. Typ som i den där filmen med han Jim Carrey.
Jag undrar över en annan sak också. Vad gör ni när ni kommer hem? Alltså det första ni gör? Jag slänger upp mitt hår i en asball tofs och sen klär jag av mig diverse underdel. Det är för att jag är en lite småknubbig tjej som ofta har på mig typ tighta jeans.
Min häftiga "jag har just kommit hem frilla"
Okej. Nu ska jag äta. Sen ska jag tvätta. Hejsvejs!