Recension av Racamaca – av Katarina D.

Såhär står det till.
Jag förstår när en "ny" koncept når Stockholm att man blir så glad att man hyllar den oavsett om det är bra eller inte.
Stället är najs, avslappnat, ingen bordsbokning, en som svensk får känslan av "living on the edge" och är spontan då man slinker in här och hoppas på att skokartongs-stället har ett ledigt bord.

Racamaca är charmigt. Sen är deras tapas endast 60-70 kr, men du kommer behöva typ 300 st för att ens uppnå en förrätts portion.
OCH ja, jag vet vad tapas är. Men har du varit i Spanien där konceptet tapas är sharing för mer än en person (i det här fallet är portionen på Racamaca för en kolibri).
Smakerna är ok, inte alls genuint men fungerar. Notan blev dyr för vad man fick. Så helt ärligt är jag sjukt besviken, man känner sig lurad, trots "billiga" menyn.
Men om du vill andas utomlands för en kort stund, kom hit och ta en öl medan du trängs med alla andra äventyrslystna Stockholmare
(warning: bitter sarkasm pyser ur mig)