Aenigma

I helgen ska jag träffa båda mina bröder samtidigt för första gången sedan i somras. Jag är ingen person som saknar andra särskilt mycket men just nu vill jag träffa mina bröder så himla mycket! Då den ena susar runt världen på jobb jämt och ständigt och den andra pluggar i Umeå och susar omkring på varje snöplätt han hittar är det inte lätt att hinna ses. Men i helgen jobbar min äldsta bror på Winter Jam på Stadion och nummer två i skaran kommer ner från norr. Då ska vi göra det vi brukar göra: slåss, bråka om vem som är bäst på att åka skidor och sitta i en hög i soffan hemma hos mamma och pappa.

Sist vi sågs alla tre hade jag nyss kommit hem från en månad utomlands och var kvar i huset i Skåne. Nummer 2 var också där och en dag kom äldsta bror körande från Köpenhamn där han varit på jobb. Vi blev glada. Och klättrade på hans bil.

Så kom vi på att man ju borde spela TV-spel i trädgården. Så vi började bygga och slå knutar på rep så att en TV kunde hänga på sidan av bilen.

Jag sköt alla med min vattenpistol. (och var uppenbarligen väldigt fräknig och ögonbrynslös. Och extremt solblekt i håret!)

TVn på plats och tak över om det skulle komma lite regn och sen var det bara strålkastare som behövdes. Vid det här laget började grannarna undra vad vi pysslade med.

Jag och nummer 2 kan inte samas när vi spelar TV-spel så vi spände upp en lina han fick gå på medan jag körde rally och drack läsk. Vid det här laget började grannarna kika in i vår trädgård.

Klockan halv tolv på kvällen gav jag upp den svåra rallybanan, lät äldsta bror ta över och sen satte jag mig uppe i fönstret i huset och kollade ner på mina fina, jobbiga och helt fantastiska bröder.

Bättre sommarkväll kan jag inte tänka mig. <3

Snurrar runt på lite olika bloggar såhär innan jag åker till butiken för jobb där idag. Hamnade på Elin Klings blogg och blev himla förvånad över att se henne i en väldigt 70-talsinspirerad outfit som känns långt ifrån vad hon brukar ha. Mycket o-Elin.

Summa sumarum dock: jag älskar det! Monokrom spetsmagi från Ida Sjöstedt. Med hippiekänsla.

Sen råkar jag ju ioförsig ha en grej för spets från topp till tå.

Som sagt.

Appropå Ida Sjöstedt förresten. (och appropå spets för den delen) Så har jag haft den här bilden sparad på min dator sen i slutet av sommaren. Hittade den hos Lisa på Rodeo och det var ungefär där jag för första gången någonsin blev förtjust i just Ida Sjöstedts design.

Guldspets á la plastigt tårtpapper = Facebook like.

Rent spontant sådär känner jag att imorgon är en dag då det krävs en klänning med gigantisk orange rosett på axeln. Och klementiner. Och antagligen cognacsfärgade skinnkängor.

Jag vaknade upp med ont i halsen. Det onda i halsen har nu eskalerat till härliga mått, en typisk förkylningshuvudvärk har smugit sig på och nacken har fått en stelhet av episka proportioner. Antalet tekoppar jag druckit idag är alltså mer än vad vi har fingrar på en hand.

Eftersom jag inte får knalla till gymmet och mörda baciller på ett löpband så känns kvällen lagom rolig. Hej gamla program av Lyxfällan (som jag inte ens gillar).

Önskar mig därför följande: Elin. Få vänner gör en så glad som den där snurriga lilla skånskan. Hon borde vara här och klappa mig på huvudet och berätta knasiga historier.

Det här mörkret mördar mig långsamt. Vill ha en riktigt magisk lampa i stil med detta DIY-projekt som Fannys pappa gjort av petglaskor till butiken. Flådig ljuskrona på håll, Tim Burtonknasig när man kommer nära.

När jag var ledsen över jobbet jag inte fick damp det ned ett paket fyllt med mitt favoritgodis i brevlådan. Som alltid från min bästa Bea. Idag önskar jag att Mikael kom hem med en perfekt avokado till mig. 

Men allra allra mest skulle jag (som alltid) vilja ha Hayao Miyazakis filmboxar. Vad jag behöver är Totoro och de där små gulliga kolbitarna. Nu.

Lördagen var som Fanny så fint uttryckte sig "en hel veckas sociala liv inpackad i en dag". Det var en fantastiskt bra dag som både började och slutade i kaos. Men vad fan, lite kaos kan göra gott. Så här såg det ut i lördags genom bilder norpade hos Fanny:

Jag började med att försova mig eftersom min mobil inte ringde. Skulle vara i Skrapan på Söder klockan 10. Vaknade 09.40 på Lidingö. Försök räkna ut ekvationen hur jag kom dit tio minuter sen men ändå fullt påklädd och utan en annan människas liv på mitt samvete.

Jessicas visning var fantastiskt välordnad och jag är så himla stolt över henne. Allt från den mångfacetterade skaran av modeller storleksmässigt till goodiebagsen och presentationen av allt. Grymt gjort jobb! För mer bilder, gå in här och kolla.

Fina Elin klappade på mig trots att jag satt som en flåsande hund med andan i halsen vid hennes sida på visningen. Jobbigt att vara vän med Elin. Hon är alltid så jävla fin!

Efter visningen åkte jag och Fanny hem till hennes syster och man för kalas. Ziggy fyllde 3 ½ och det skulle såklart firas! Lilla Mimmi fick en gris av mig eftersom hon ändå är 8 månader. Vi överdoserade Oreo-kakor och smågodis, diskuterade livet i stort och smått med alla människor och gullade med tre söta bebisar.

Så piffade vi till oss, åkte in till stan för att äta middag och sen hamna på Berns. Där var det kalas för klubben 2.35:1 som fyllde 4 år. De bjussade på drinkar som fick vin-connoisseuren Fanny att vilja dö lite. Jag adderade en Red Bull och sippade glatt vidare.

Träffade lite vänner och väntade på Hootchy Koochy-club som skulle uppträda men allting blev fördröjt så sen åkte jag hem. För att bara inse att jag behövde gå upp tidigt, hade en lätt schizofren väckarklocka, ingen aning om vad jag borde ha på mig på castingen och lite för få timmar att sova. Himla fin dag ändå!