En blek kopia av otaliga Gangsterklassiker

Eftersom jag läst en del recensioner innan jag såg "Gangster Squad" så visste jag att det inte var ett mästerverk á la "Chinatown"  som jag skulle se. Roman Polanskis "Chinatown" innehåller riktigt snygga scener, fantastiskt skådespeleri från Jack Nicholson och Faye Dunaway men framförallt - den har en riktigt bra historia med mångfacetterade karaktärer. "Gangster Squad" lyckas med det förstnämnda men det är si och så med resten.

Filmen (som är baserad på en sann historia) skildrar gangstern Mickey Cohens (Sean Penn) terror av Los Angeles på 1940-talet och hur den ärliga snuten John O'Mara (Josh Brolin), en av få icke-korrumperade inom stadens poliskår, startar en hemlig styrka för att sänka maffiabossen på uppmaning av polischefen (Nick Nolte). Med sig får han bland annat polisen Jerry (Ryan Gosling) som lämpligt nog har en affär med Cohens älskarinna (Emma Stone). En bra grundhistoria men jag hade gärna velat lära känna karaktärerna bättre för att kunna säga något mer än att det "bara" är en fantastiskt snygg film. Filmens dialog känns ibland styltig och krystad medan den stuntals lyckas vara både cool och rolig i sin träffsäkerhet.

Trots en oerhört mäktig skådespelarensemble som Sean Penn, Ryan Gosling, Nick Nolte, Emma Stone, Giovanni Ribisi och Josh Brolin är skådespeleriet ojämnt. Jag har lite problem med Sean Penns Mickey Cohen som ibland känns lite mer som en karikatyr än en karaktär. Det är svårt att avgöra om det är Penn som spelar över eller om det är en illa skriven karaktär. Eftersom jag är ett Penn-fan tror jag mer på det sistnämnda. Giovanni Ribisi, som den smarta Conway och poliserna spelad av Josh Brolin och Ryan Gosling är de skådespelarprestationer jag tycker bäst om och det är också deras karaktärer vi får lära känna, åtminstone lite.

Mireille Enos (motspelaren till Joel Kinnaman i "The Killing") gör ett fint porträtt som Johns fru Connie och äger de få scener hon är med i. Hon har en stor roll i kommande Brad Pitt-filmen "World War Z"  och det ska bli spännande att följa henne i framtiden. Emma Stones femme fatale (liknande Rita Hayworth) är ganska slätstruken i jämförelse med kända femme fatales som Kim Basinger i "L.A Confidential" , Sharon Stone i "Casino" , Michelle Pfeiffer i "Scarface"  och Faye Dunaway i "Bonnie and Clyde"  även om hennes karaktär Grace Faraday står för en viktig del i filmens upplösning. Filmen påminner för övrigt både om "L.A Confidential"  och "The Untouchables"  men blir bara en blek kopia som gör mig sugen på att se om nämnda filmer.

"Gangster Squad" är skamlöst underhållande och innehåller coola actionsekvenser, häftiga miljöer, eleganta kläder och snygga skådespelare som Emma Stone och Ryan Gosling. Tidsandan speglas i kostymer och scenografi och skapar nostalgikänslor. Regissören Ruben Fleischer (som tidigare har regisserat "Zombieland") har dock valt yta framför innehåll och substans, jag hade hoppats på en balans mellan de två, likt alla de gangsterklassiker som filmen vill efterlikna.

Betyg: 3/5

Filmen finns nu på film2home att hyra.

En av 2012: års största filmsnackisar och som överlag fick fin kritik hos både publik som kritiker är Ang Lees "Life of Pi". Den belönades också med fyra Oscarstatyetter, däribland för bästa regi. Ang Lee är en favoritregissör som har gjort fantastiska filmer som "Brokeback Mountain", "The Ice Storm", "Lust, Caution" och "Crouching Tiger, Hidden Dragon". Det som jag gillar mest med Lee är att han, i sina filmer, kombinerar visuellt storslagna inslag med starka historier och han vågar röra sig mellan olika genrer som drama, thriller, äventyr och action.

"Life of Pi" handlar om en indisk pojke vid namn Pi som tillsammans med sin familj och deras zoo ska flytta från Indien till Kanada. På väg till Kanada tillsammans med alla djuren så råkar de ut för ett skeppsbrott. Fartyget sjunker och Pi är den enda överlevande på en liten livbåt tillsammans med några djur, bland annat en tiger vid namn Richard Parker.

Filmen är baserad på romanen "Life of Pi" av Yann Martel från 2001 och till filmens fördel (?) har jag inte läst boken. Det här är en visuell smällkaramell, bland det vackraste jag sett på en biograf och färgerna, miljöerna, specialeffekterna och musiken tar andan ur mig. Jag blev dock inte så berörd av historien som jag trodde att jag skulle bli. Det är en bra historia och innehåller intressanta moraliska frågeställningar. DOCK (!) blir det filosofiska i slutet för mycket och i kombination med några störiga karaktärer blir betyget "bara" en väldigt svag fyra. Klart sevärd alltså, men när det kommer till Ang Lee så brukar han göra mästerverk så på något sätt är jag ändå besviken.

Betyg: 4/5

Hyr filmen på film2home.

"Gone Baby Gone", "The Town" och nu"Argo", Ben Affleck är numera en respekterad regissör (och skådespelare), med all rätt. Det som kännetecknar hans tre regisserade filmer är att de är spännande, välgjorda och chockerande (i den mån att vi som åskådare blir förvånade över hans talang). En "baserad på verkligheten"-film om den iranska revolutionen på sena 70-talet är hans senaste alster och precis som i ”The Town” väljer han att spela huvudrollen.

Filmen inleds med en välbehövligt pedagogisk bakgrundssammanfattning. Under revolutionen 1979 avsattes den USA-vänlige shahen och istället blev Iran en islamisk republik ledd av Ayatollah Khomeini. När shahen fick uppehållstillstånd i USA sågs detta som en skymf och en arg folkmassa tog sig in på den amerikanska ambassaden i Teheran 4 november 1979 och tog personalen (52 amerikaner) som gisslan. Mitt i kaoset lyckas sex amerikaner fly och gömma sig i kanadensiska ambassadörens hem. Med vetskapen om att det bara är en tidsfråga innan militären hittar och troligen avrättar dem så kommer CIA-specialisten Tony Mendez (Affleck) med en riskfylld och okonventionell plan för att föra dem oskadda ut ur Iran. En plan som går ut på att amerikanerna ska låtsas spela in en film, en Star Wars-pastisch, vid namn ”Argo” och ett par filmmoguler (John Goodman och Alan Arkin) från Hollywood kopplas in i högriskprojektet. Mendez fick idén när han såg en ökenscen ur Science Fiction-filmen ”Slaget om Apornas planet” på TV. En fejkad filmproduktion inleds och jag som älskar film (nähä!) gillar också att se film som utspelar sig på filminspelningar.

Alan Arkin (Oscarsnominering) och John Goodman bidrar till många skratt.

Jag läste i en tidning där Ben Affleck fått frågan/konstaterandet att ifall inte historien varit baserad på en verklig händelse så hade ingen trott på den och han svarade: ”Den hade i alla fall inte verkat särskilt intressant. Jag tror att man hade tänkt: ”och så kom Hollywood in, ha ha!”. Det är verklig en sann (och sannolik) historia vilket gör allt extra häftigt och det är så kul att Affleck och manusförfattaren Chris Terrio tagit sig an denna händelse och uppnått ett nästintill perfekt resultat. "Argo" är nämligen sannolikt det mest spännande du kan se på en biograf just nu. Stora delar av filmen är en riktig nagelbitare, bokstavligt talat… mina naglar är inte roliga just nu. Filmens klarar balansgången mellan humor och allvar förvånansvärt väl. Alan Arkins och John Goodmans cyniska inställning och släpande repliker förminskar inte filmens allvar utan förstärker bara filmens fascinerande manus. Ben Affleck sköter sig även bra i huvudrollen även om det är de mer okända och annars förbisedda ansiktena som är bäst (exempelvis Tate Donovan som spelar en i gisslan).

Fyra grymma biroller: Kerry Bishé, Tate Donovan, Christopher Denham och Clea Duvall.

Filmen är väldigt tydlig från början med att USA inte på något sätt stod utan skuld och något flaggviftande blir det tack och lov inte under hela filmen. Andra stora plus med filmen är den fantastiska scenografin och kostymen som andas 70-tal, såväl kläder, frisyrer (70-talsskägg på Affleck!) som de brunblekta färgtonerna. Det är lika detaljrikt och snyggt som i min David Fincher-favorit ”Zodiac”.

Ben Affleck och Bryan Cranston (Cranston spelar CIA-chefen, en annan övertygande biroll) i sina snygga kostymer.

Om det är något jag ska klaga på så är det att Tonys relation till sin familj känns lite väl nedtonad i berättandet och att slutet hade tjänat på att vara lite mer subtilt, nu är det en något överlastat med flera slut. Jag kan inte minnas senast jag såg en film som är fulländad i både humor och spänning.

Betyg: 4/5

Argo vann tre Oscars, däribland den tyngsta av de alla - "best picture".

Hyr filmen i dag på film2home.