Anekdoter

Dagens schema är Felix Herngrenskt hektiskt. Alltså minutplanering ända in i kaklet. Därför blir det svårt att hinna summera det gångna året som inte var ett år där fokus låg på min dj-karriär. Två nya aktiebolag sjösattes (med inriktning på allt annat än musik) och jag som snittade nästan 200 spelningar per år under mitten av 2000-talet får väl säga att jag tagit det ganska lugnt med musiken. Jag har ändå haft ett par riktiga kanongigs på bland annat Café Opera och Grodan Grev Ture och uppvärmning- och avslutningssetet åt Swanky Tunes minns jag med ett leende.

I brist på tid får intresseklubben nöja sig med förra årets nyårskrönika. Ett roligt år, som jag minns det. Du läser den HÄR och sedan talar vi inte mer om den saken. Gott nytt år!

I utbyte mot en tolva Laphroaig gick jag med på att vara tomte. Detta var fjärde gången i ordningen. Mina insatser har fått blandade recensioner genom åren. När min lillasyster Frida var ett år gammal lyckades hon avslöja mig bakom skägget efter bara någon minuts skådespelarprestation. Och då kunde hon knappt prata. Jag avgick den kvällen och det skulle dröja tio år innan jag försökte igen.

I år var jag taggad. Måltavlor för operationen var de troende – mitt kusinbarn Enzo (tre år) och min mammas mans son Linus (nio år). Den sistnämnda kanske har börjat tvivla på den tjocke i luva, men det väljer vi alla att bortse ifrån.
Iklädd röd kroppsstrumpa kunde jag med glädje konstatera att jag blivit så fet att en kudde innanför västen var överflödig. Jag satte på mig ett par massiva stövlar och drog upp skägget och ner luvan. Jag tittade mig i spegeln och nickade nöjt.

Sakta började jag med kraftiga steg gå uppför källartrappan som leder till vardagsrummet. Jag fejkhostade högt och tydligt för att skrämma upp de små liven.
Det visade sig att jag inte bara skrämde barnen – Chubben och Ernst, hundarna, blev livrädda.

När jag öppnade dörren till vardagsrummet var det inte en gullig sälögd bulldog jag såg. Inte heller en sockersöt yorkshireterrier. Det var som i filmen Jurkyrkogården (ja, det stavas så) där arga djur vill äta människor. Min bror tog instinktivt tag i Chubbens halsband och Ernst fick skälla hur mycket han ville men fast satt han i M:s famn.
Min puls steg. Jag såg framför mig hur jag spenderar julaftonsnatten på Söderakuten.
Doktorn frågar vad som hänt tomten, men tomten svarar inte. En bulldog har ätit upp hans tunga.

Men allt gick väl. Även om hundarna blev ärrade för livet så fick barnen tomtens klappar.
Jag får ändå säga att jag utförde jobbet väl. Mycket väl. Bättre än den där jävla Tim Allen.

Jag står, svettig och härlig, och spelar techhouse för massorna på Café Opera när det knackar på ryggen.
Jag vänder mig om och möts av ett blont dockansikte som ler åt mig.
– Ursäkta, får jag låna dina lurar?
– Va?
– Får jag låna dina lurar? Om det är ok alltså. Och så kan du ta en bild på mig med lurarna på.

Jag vet inte varför jag gör det men jag ger henne mina Sennheiser. Tjejen ger mig sin kamera. Hon ställer sig vid skivspelarna och poserar som dj. Jag knäpper av. 

Och vad vet jag, den bilden hamnade väl på Instagram. Under rubriken "dj-karriären går bra ;)".
Och nästa sommar ser vi henne på Summerburst. Sedan blir det USA-turné. Sensation White. Tomorrowland. Miami. Och i Nyhetsmorgon frågar de henne hur det känns att vara så oerhört framgångsrik inom ett så mansdominerat område. Och hon skrattar och säger "att det är inget jag har tänkt på men jag har jobbat hårt för att komma dit jag är".

Och jag står kvar på Café Opera och tänker att det är roligt när det går bra för folk.

I maj förra året giggade jag i Vietnam och jag träffade en svensk vid namn Jakob på en restaurang i Ho Chi Minh City. Han drev två företag i landet sedan lång tid tillbaka och över några Saigon-öl började vi kasta anekdoter ut i den fuktiga natten.

Jakob berättade bland annat om sin resa till Kambodja, där han besökte den så omtalade skjutbanan där du i menyer kan välja vilket levande djur du vill skjuta på (fruktansvärt, jag vet).
Jakob var inte intresserad av djurplågeri, utan valde en revolver som han avfyrade på måltavlor.
När måltavan var sönderskjuten sprang en tanig kambodjan fram och bytte träffyta, och Jakob bestämde sig för att skoja lite med en av de anställda som stod bredvid honom.
 – How much for shooting that guy? frågade han allvarligt och pekade på den spinkige kambodjanen vid måltavlan.
Mannen bredvid honom tvekade inte en sekund.
– One thousand dollars.

När jag för en massa år sedan säsongsjobbade i dj-båset på en nattklubb på Gotland hade jag en dj-kollega som var lite speciell.
Han hade till och från haft en intim relation med en tjej i personalen vilket alla vi andra småretade honom för. Vi hade till och med en sång om detta, en rewrite på dåtida hiten Gasolina (väldigt fyndigt).

En sen kväll, alkohol inkluderat, kom ämnet på tal. Dj:en svor då till krögaren att han skulle avsäga sig all lön han jobbat ihop under sommaren om han skulle begå misstaget att ha samlag med tjejen i fråga. De skakade hand på saken. Det handlade om ett femsiffrigt belopp.

Krögaren, en listig figur, tog det hela på stort allvar. Han gav sig fan på att avslöja syndaren mitt i akten och en kväll fick han sin chans. Han erhöll ett tips om att full aktivitet pågick på plattvändares rum och begav sig dit.

Dörren var låst. Så krögaren knackade och skrek och min stackars dj-kollega fick panik.
Han var tagen med händerna i kakburken men hade inte gett upp.
Rummet han befann sig i var drygt tre meter över marknivå, på andra våningen.
”Jag hoppar”, tänkte han.

Foten bröts i fallet. Resten av sommaren gick han med kryckor.
Jag är inte helt säker men jag tror att han fick sin lön till slut.