Maj 2010

Jag och kollegan har precis varit på en lunch med min pappa. Mycket trevligt. Nu är vi tillbaka med en kopp kaffe, sitter och läser lite nyheter på nätet. Plötsligt tittar en blond kalufs tittar in genom dörren. Det är en kille som har en studio här.

"Har ni svart färg?" frågar han.
"Öh... till vad?" undrar jag.
"Jag ska täcka över en bit omålad mdf-platta i studion."
"Vet inte... kolla i serverrummet... där finns tuschpennor..."
"Nej, tuschpenna fungerar ju inte. Typ målarfärg eller något."
"Jasså, målarfärg! Jaha. Jo, jag har en burk här." säger jag och pekar mot min skrivbordslåda.
"Verkligen?"
"Nej, klart som fan jag inte har. På ett kontor? Målarfärg?"
"Ja, man vet ju aldrig."
"Lika stor chans att någon här har en gräsklippare."
"Äsch."
"Eller en lie."
"Jaja, jag fattar."
"Eller en traktor."

Han gick.

I DN kan man idag läsa om en 20-åring som klättrade in genom en balkong och började förgripa sig på en kvinna. Hennes man kom infarande och satte stopp för det. Resultatet? Tja, två åtal. Ett åtal för försök till våldtäkt och ett för grov misshandel.

Sanslöst. Nu har det hela inte varit i rätten än men oavsett vad utgången av rättsprocessen blir så är snacket redan igång. Rätt? Fel?

Diskussionerna på vissa andra ställen i bloggvärlden är att "tänk om det var en älskare och kvinnan fick panik och ljög?" - tja... det förändrar väl inget för mannen ifråga? Han skyddar sin kvinna och sitt hem oavsett hur det egentligen ligger till?! Han kan väl inte förväntas vara synsk! Så det spelar väl ingen roll?

Om en dum jävel tar sig in i en lägenhet för att våldta en kvinna så får han nog skylla sig själv fett mycket när han blir misshandlad. Hur rätt som helst. Vad fan skulle han in där för? Skyll dig själv din jävla mupp.

Jävla daltande med idioter i det här landet. Jag skiter ett stort stycke i alla lagvrängares tolkningar i såna här fall. I mitt huvud är principen självklar. Om en dum jävel tar sig in i mitt hem så tänker jag ta hand om situationen. Jag kan utan att blinka gå så långt som att ta ett liv för att skydda min familij. Utan att ens behöva reflektera över det efteråt.

Blir jag sedan straffad för det så kommer jag hålla fanan högt i en eventuell rättsprocess. Vissa saker är inte ens lönt att fundera över.

Rubriken i Norrans artikel var "Förgripare blev själv offer". Pfft... testa "Idiot fick vad han förtjänade" istället.

N -

En gång i tiden kollade jag på "Lost". Det var precis när serien hade börjat. Den verkade spännande. Intressant story, annorlunda och.... tja... som sagt... den verkade lovande.

Ända tills idioterna på stranden gick förbi en kabel...

"Titta! En kabel från havet upp på land!"

"Ja... oj..."

Sedan gick de vidare. De kollade inte upp det där utan fortsatte leta bananer eller något. Vilka idioter. Strandsatta på en ö och ingen fattar någonting. Så hittar de en kabel och helt enkelt skiter i den? I flera avsnitt dessutom!? Där satt man och kollade och skrek: "MEN KOLLA UPP KABELN FÖR HELVETE ER JÄVLA MONGON!"

Men det gjorde de inte. Ungefär där slutade jag att titta på skiten.

Tydligen har det blivit ännu fler säsonger men jag har envist hållt mig borta från dem. Tur är det för nu när sista avsnittet gått så upptäcker jag att man tydligen inte fick svar på något alls. Oväntat liksom. Bara pang och tjoff slut. Tack och hej för stålarna, liksom.

Skönt att jag inte slängde bort mer än 3-4 timmar på skiten. Till er som kollade och förväntade er något måste jag bara säga att den där kabelgrejjen jag nämnde i början av inlägget borde ha gett er en aning. Om ni har kollat på alla avsnitten så har ni väl bränt c:a 100 timmar av ert liv på ingenting alls. Grattis!

"Lost" lever verkligen upp till sitt namn.

SPOILER:

Om ni undrar så är de alltså döda... allihop. Men exakt när hur hur de dog får man inte reda på... som med allting annat i det där förbannade skitserien. Jag misstänker att avsnitten skrevs efterhand, utan plan och utan egentligt mål.

AB -

Efter mitt inlägg ang. personer som klär ut sina djur i kläder så fick en kommentar mig att tänka på den där julen när jag och flickvännen fick för oss att klä katten i tomtekläder. Ett utdrag ur det inlägget kommer här:

_______________________

"Här kommer förresten den utlovade bilden på min kära katt när hon försökte smita från sina julkortsåtaganden. Ser brutalt ut... men det var det inte. Det är ett vigt skrälle och till slut fick vi ordning på det. Med vi menar jag så klart mig själv... flickvännen, sonen och givetvis katten. Fast katten hade inget med att göra att det blev bra. Jävla meckande från hennes sida."

Arbetsflyktsförsök...

Precis rätt mängd irritation för att sprida lite julkänsla... :D

_______________________

Nu tycker alltså jag att den här typen av djurmobbning en gång om året är helt ok. Speciellt eftersom vi verkligen försökte få fram hur mycket hon hatade skiten. Hon surade i flera dagar efteråt.

Två killar sitter i en av våra studios och pillar med reglagen. Jag står utanför och fixar lite kaffe och packar ihop mina grejjor för dagen. De hamnar i en diskussion om de ska gå vidare i produktionen. Y kommer med en - enligt X - dum idé.

"Var inte sånt mongo!" säger X.

"Men det är... öh... vad är ett mongo?" undrar Y.

"Något som är som du."

"Hur är jag?"

"Som ett mongo."

"Jag vet inte vad du menar med mongo. Är det slang för något?"

"Spelar roll... DU är ett mongo."

"Jaja... då är jag väl ett mongo då."

"Precis. Det är ju det jag sagt hela tiden."

"Kan vi arbeta vidare nu?"

"Visst... mongo."

"Whatever."

"Lunch?"

"Visst."

De går ut för att äta. Så där har de hållit på hela dagen. Blir det något gjort? Nope.

Jävla mongon.